Blå är den varmaste färgen
26/2 kl 19.00 Tema: Bechdel-testat
La vie d’Adèle. Frankrike, Belgien, Spanien, 2013. Regi: Abdellatif Kechiche. Manus: Abdellatif Kechiche, Ghalia Lacroix efter en grafisk roman av Julie Maroh.
I rollerna: Léa Seydoux (Emma), Adèle Exarchopoulos (Adèle), Salim Kechiouche (Samir), Aurélien Recoing (Père Adèle), Catherine Salée (Mère Adèle), Benjamin Siksou (Antoine), Mona Walravens (Lise), Alma Jodorowsky (Béatrice). Längd: 179 min.
17-åriga Adele får ett ögonkast från tjejen med blått hår och har sedan dess omöjligt att släppa henne från minnet. Trots att Adele dejtar killar och tjejsnacket på skolgården ideligen kretsar kring just killar har Adele något annat i tankarna.
Kärleksfilmer – det finns mängder av dem och de allra flesta fungerar på samma sätt. Blå är den varmaste färgen är snarare något mer ovanligt. Här får karaktärerna utrymme att växa, göra beslut och skapa sig en identitet – och allt görs med en tonårings osäkerhet, nervositet och mänsklighet. Känslorna svallar och regissören Abdellatif Kechiche skyndar långsamt. Här görs inga onödiga klipp och scener bildar närmast vackra tavlor av ögonblick. Ögonblick av första kärleken, att vara sviken och att känna grupptryck. Den sparsamma klippningen och det långsamma tempot inbjuder till att utforska bilden för att vi som publik ska få skapa våra egna minnen.
Likt Ruben Östlund är regissör Kechiche en perfektionist ut i fingerspetsarna. Han har medvetet valt att filma om scen på scen på scen, ända tills skådespelarna blir frustrerade och tycker att nu kan ju inte scenen bli bättre. Just i det ögonblicket har Kechiche fångat den sinnesstämning som han är ute efter och då brukar också den bästa scenen bli till. Kechiche räds inte för det närgångna vilket bland annat en intensiv lång kärleksscen i filmen vittnar om. Skådespelarna är formidabla och slutverket måste ses som en modern klassiker. Vinnare av guldpalmen 2013.
RK