Sådan far sådan son

4/6 kl 19.00 Tema: Asien

Soshite chichi ni naru. Japan, 2013. Regi: Hirakazu Kore-eda. Manus: Hirakazu Kore-eda. Producenter: Kaoru Matsuzaki, Hijiri Taguchi m.fl. Foto: Mikiya Takimoto. Klippning: Hirokazu Koreeda. Musik: Takeshi Matsubara, Junichi Matsumoto och Takashi Mori.

I rollerna: Masaharu Fukuyama (Ryota Nonomiya), Machiko Ono (Midori Nonomiya), Yôko Maki (Yukari Saiki), Rirî Furankî (Yudai Saiki). Längd: 120 minuter.

 

Hirakazu Kore-Eda tillhör de regissörer som filmstudion mer än gärna återvänder till. Tidigare har vi visat Barnen som inte fanns, Efter livet och Still walking. Tre mästerverk i det lilla formatet som under det senaste decenniet etablerat Kore-Eda som en av Asiens allra främsta filmskapare. Vissa filmkritiker har till och med vågat sig på att nämna honom i samma andetag som självaste Yasujirō Ozu. Vi är därför mycket glada över att i vår även kunna visa hans senaste film, Sådan far sådan son.

Som så ofta i Kore-Edas filmer står familjen och barnen i centrum. Vi möter sexårige Keita som ska börja på en exklusiv privatskola och vars far är en framgångsrik affärsman som allt för sällan är hemma. Vi möter också sexåriga Ryusei som växt upp under enkla men kärleksfulla förhållanden och vars far inte tycker det är så noga om man håller ätpinnarna på rätt sätt. En dag ställs de två familjerna inför ett mycket svårt beslut. Det visar sig nämligen att de två gossarna förväxlades vid födelsen. Sjukhusledningen tar på sig ansvaret och råder föräldrarna att byta tillbaka. Så vad göra? Behålla det barn som man hållit kärt i sex års tid eller byta tillbaks till sin biologiskt rätta avkomma?Är DNA viktigare än kärlek?

Det är en berättelse som i fel händer skulle kunna bli outhärdligt tårdrypande. Kanske är det också där vi tids nog kommer att hamna, med tanke på att Steven Spielberg redan har köpt rättigheterna för en amerikansk version. Så se Sådan far sådan son nu, innan berättelsen dränks i sentimentala stråkarrangemang, och bländas av Kore-Edas återhållsamma elegans och ömsinta humor. Filmens tema må vara tungt, men berättelsen är på samma gång lättsam och trovärdigt rörande.

FS