England 2008. Regi: Ken Loach. Manus: Paul Laverty.
I rollerna: Kierston Wareing, Juliet Ellis, Leslaw Zurek, Colin Laughlin. Längd: 96 min.
Vissa filmskapare blir med tiden synonyma med en viss typ av verk. De är trogna sina teman, och sitt sätt att göra film. En av dessa filmskapare är Ken Loach, som tillsamman med landsmannen Mike Leigh alltid brukar beskrivas som den engelska arbetarklassens speciella uttolkare. Loach har varit trogen detta tema sedan han började som TV-filmare på 60-talet för att sedan debutera som filmskapare med Kes – falken, fortfarande en av hans bästa filmer. Det lär även vara så att Loach har en betydligt större publik utanför England. Det är ju ofta så att en skildrare av ett samhälles baksidor inte alltid uppskattas på hemmaplan. Den italienska neorealismen var inte alltid så omtyckt hemmavid då det begav sig.
Loach styrka som filmskapare är hans intresse för människor, och de situationer dessa ofta rätt sympatiska människor hamnar i, och där de gör kanske inte alltid så bra saker. Men det är ju människorna som skapar systemen. Ibland kan Loach politiska budskap och analys te sig lite förenklat, eller kanske väldigt cyniskt. Ibland kan man få intrycket av Lochs filmer att han förespråkar någon form av kålsuparteori. Systemen är ruttna så det är lika bra att även jag utnyttjar det och tar för mig.
Men det Loach nästan alltid lyckas med är att skildra trovärdiga människor, som ofta hamnar i svåra situationer.
Huvudpersonen Angie arbetar som rekryterare för ett bemanningsföretag, men när hon får sparken öppnar hon eget och snart börjar hon tumma på alla sina ideal.
Om filmen säger Loach, UNT 21/8 08: "– De människor som exploaterar andra är inte nödvändigtvis dåliga människor, men systemets logik är lönerna som körs i botten. Och gör du inte det så går du i konkurs. Så ser logiken utifrån de stora koncernerna till de minsta rekryteringsfirmorna. Angie är ju en liten kugge och maskineriet tvingar henne att agera på ett visst sätt. Det är därför systemet är så ruttet och så omänskligt.
– Det är intressant hur politikernas retorik skiljer sig från verkligheten. Retoriken som EU använder säger att vi alla ska leva sida vid sida, vi ska samarbeta och hjälpa varandra. Men i själva verket fungerar inte systemet så, det fungerar genom exploatering, genom att dumpa löner och splittra familjer eftersom människor måste lämna familjen för att hitta arbete."
HE