Young and Innocent
Regi: Alfred Hitchcock.
Manus: Charles Bennett, Alma Reville efter romanen ”A Shilling for Candles” av Josephine Tey.
Foto: Bernard Knowles.
Dekor: Alfred Junge.
Klipp: Charles Frend.
Musik: Louis Levy.
Producent: Edward Black, Gaumont-British, England 1937.
Skådespelare: Derrick de Marney (Robert), Nova Pilbeam (Erica), Percy Marmont (överste Burgoyne), Edward Rigby (Will), Mary Clare (Ericas tant), John Longden (Kent), Basil Radford (onkel Basil), Pamela Carme (Christine Clay), George Merritt (Miller), J H Roberts (advokaten), Torin Thatcher (natthäbärgets ägare), Peggy Simpson (Alice), Anna Konstam (Elsie), Jerry Verno, H F Maltby, John Miller, Beatrice Varley, William Fazan, Frank Atkinson, Fred O’Donovan, Albert Chevalier, Richard George, Jack Vyvian, Clive Baxter, Pamela Bevan, Humberston Wright, Gerry Fitzgerald, Syd Crossley.
Svensk premiär:
Längd: 80 minuter.
Höstens filmvisningar inleds med Alfred Hitchcocks Ung och oskyldig. Vad kunde vara mer passande än att visa en regissör som varit verksam under en stor del av filmens historia.
Alfred Hitchcock föddes 1899 i London och fick en katolsk uppfostran i en jesuitskola. Sin yrkeskarriär började han som reklamman. Redan 1920 fick han dock arbete som illustratör av mellantexter i olika stumfilmer på Paramounts Londonkontor. Sin första film regisserade han 1925, och 1929 gör han den första ljudfilmen i England. Under hela sitt verksamma liv sökte han utveckla och experimentera med filmmediet och dess berättarteknik.
Det vanligaste temat hos ”häxmästaren” grundar sig i hans intresse för att skildra hur människor uppför sig i pressade situationer. Han är alltså ej intresserad av att avslöja who-done-it. Istället kan vi få följa den ”oskyldigt” jagade som ej blir trodd av någon (nästan). samtidigt sitter vi som publik inne med information om vem den skyldige är. Detta är då ofta frågan om någon som det absolut inte ”borde” vara. Vilken mardrömseffekt — att inte kunna lita på den du borde och att inte bli trodd hur mycket du än bedyrar din oskuld!
Hitchcock lyckas ofta skapa problem hos sin publik när han får den att identifiera sig med ”fel” person. Ett exempel kan nämnas med filmen Psycho. När vi lierar oss med det onda blir vi själva lite ondare. Angående detta har Alfred Hitchcock själv sagt att hans uppfostran i jesuitskolan starkt påverkat honom och medförde ”en moralisk rädsla — att känna sig sammanlänkad med allt som är ont”. Och bland det värsta måste väl vara att bli en mördare framför bioduken.
Kvällens film handlar så om den unga mannen som anklagas för ett brott som han inte begått. Då han blir förföljd gömmer han sig och en ung flicka hjälper honom mot sin vilja…
Med Ung och oskyldig som exempel har Hitchcock sagt (i Truffauts bok Hitchcock om Hitchcock) angående sitt sätt att göra film: ”Man ger publiken en information som personerna i filmen inte har. Tack vare det vet publiken något före huvudpersonerna och kan med desto större inlevelse ställa sig frågan ’Hur ska han kunna klara upp situationen?’.”
CW