Quai des Brumes. Frankrike 1938. Regi: Marcel Carné. Manus: Jacques Prévert, efter en roman av Pierre Mac Orlans. Foto: Eugen Schuftan. Musik: Maurice Jaubert. I rollerna: Jean Gabin (Jean, desertör), Michèle Morgan (Nelly), Michel Simon (Zabel), Pierre Brasseur (Lucien), Robert Le Vigan (Krauss), Aimos (Quart-Vittel, kuffar), Réne Génin (doktorn), Delmont, värdshusvärd (Panama, värd). Längd: 90 minuter.
Att vara efterklok är som bekant alltid lätt. När ett historiskt skede betraktas i backspegeln blir det ibland för lätt att se mönster och händelser som ledande fram till vissa händelser, ibland katastrofer. Ett inom filmhistorien tyvärr alltför använt verk är Siegfried Kracauers From Caligari to Hitler (1947) där författaren försöker se den tyska 20-talsfilmen som ett förebud om tredje riket. Men Kracauer är egentligen rätt ointresserad, och okunnig om film, och för att få sina teser att stämma reduceras de enskilda filmerna till meningslöshet. Som sagt det är alltid lätt att vara efterklok, men ofta är det rätt ointressant…
I många av de franska filmer som gjordes under 30-talet finns en undergångstämning. Ett oidentifierat hot om något kommande skrämmande och otäckt. Den enda ljuspunkten är kärleken, men den är bara något tillfälligt. Allt kommer förr eller senare att krossas av ett blint och grymt öde.
Under denna tid fanns det många begåvade filmkonstnärer i Frankrike. Jean Renoir, son till den store impressionisten Auguste Renoir är väl den främste regissören. Jean Gabin är den skådespelare som främst förknippas med denna tid.
En av de främsta manusförfattarna var Jacques Prévert som var inblandad i många av de mest minnesvärda filmerna. Regissören Marcel Carné iscensatte många av Préverts manus, men ibland reduceras hans insats. Han ses som en habil hantverkare som omgavs av så många begåvningar att han inte kunde misslyckas. Vid genomgången av Carnés filmer är detta synsätt orättvis. Han måste räknas som en av de viktiga filmpersonerna under denna fantastiska filmiska epok.
Dimmornas kaj är berättelsen om desertören Jean, spelad av Jean Gabin som kommer till Le Havre, och där konfronteras med några människor, och möter kärleken i den unge Nelly, spelad av Michèle Morgan. Hennes onkel spelas av Michel Simon, en av fransk films mest säregna och fascinerade gestalter.
Mycket bättre än så här kan inte film bli.
HE