Forskarutbildning

Forskarutbildning är nominellt en 160 poängs utbildning. Det skall alltså i praktiken ta fyra år att bli doktor. I verkligheten tar det dock ofta betydligt längre tid. Fem, sex, sju år är normalstudietider.

Utbildningen är uppdelad i ett kursmoment och ett avhandlingsmoment. Kurserna brukar omfatta sextio poäng, d v s tre terminers studier, medan avhandlingen motsvarar hundra poäng. Variationer förekommer dock. Vissa forskarutbildningar har åttio poäng kurser och åttio poäng avhandling. Vanligen är fyrtio av kurspoängen obligatoriska och läses av samtliga doktorander i ämnet. Resten av kurserna får man välja efter eget kynne.

För att kunna bli antagen till forskarutbildningen måste man uppfylla behörighetsvillkoren. Dessa är vanligen att man har minst 120 poäng varav 60 i ämnet man vill doktorera i från grundutbildningen.

Antagen till forskarutbildning blir man genom en särskild ansökan. Även här är variationen stor mellan olika fakulteter och ämnen. Spännvidden är stor. I ena änden finns vissa ämnen som har ett särskilt ansökningsdatum, fastställt av prefekten eller institutionsstyrelsen, då ansökningar till forskarutbildningen skall vara inne; varefter handledarkollegiet gå igenom ansökan och antar de "som har bäst förutsättningar att tillgodogöra sig forskarutbildningen". Vid vissa institutioner kan konkurrensen vara mycket hård. De mest eftersökta samhällsvetenskapliga forskarutbildningarna antar bara ett par stycken av fyrtio till femtio sökande. I andra änden återfinns ämnen som har en tämligen informell antagningsprocedur. I vissa fall rekryterar man bland examensarbetare. I andra har man en närmast fri antagning, och uppfattar det som en inskränkning i forskningens frihet att neka någon att bli antagen.

Vägarna till forskarutbildningen är således många. Grundtipset för den som är intresserad är, att du skall ta direkt kontakt med institutionen. Tala med studievägledare, prefekten och framför allt med de aktiva forskarna, professorer och docenter. Tala om att du är intresserad av att doktorera i ämnet och hör vilka speciella villkor som gäller, etc.

Välj rätt institution

Vid Uppsala universitet finns drygt 120 forskarutbildningar. De allra flesta fungerar väl. Tyvärr finns det ett fåtal som fungerar mindre väl och några som inte fungerar alls. Institutioner går upp och ned. Därför har vi inte här velat ta ansvar för att rekommendera eller avråda från somliga. Här följer istället några tips.

	Lyssna när du går på grundutbildningen. Vilken är lärarnas attityd till forskning? Står den högt i kurs? Lockar man till forskarutbildningen? Har man intressanta projekt på gång? Satsar man på att erbjuda doktorander arbetsrum, finansiering, dator? Eller är de befintliga doktoranderna marginaliserade, utan del i institutionens liv.
	Lyssna på hur lärarna talar om varandra. Akademiker är ofta osakliga när de talar om varandra. Det får man tyvärr vänja sig vid. Men när lärarna förtalar varandra inför studenterna bör man ta det som en varningssignal och dra öronen åt sig och kanske fråga sig om det inte går att disputera i något närliggande ämne istället?
	Tala med doktoranderna. Försök att lirka ur dem hur institutionen verkligen fungerar. Men kom ihåg, att doktoranderna är i en beroendeställning varför de kan vara mindre uppriktiga om de vantrivs. Uppriktighet kan vid de värsta institutionerna betinga ett mycket högt pris.
	Ta inte alltid institutionens egen reklam för given. Tomma tunnor skramlar ju som bekant mest. Det kan hända att det bakom den högstämda retoriken endast finns deprimerande ödsliga korridorer. Gå gärna runt någon sen kväll eller helg. Där det lyser där händer det något, där forskas det.

Här finns länkar till universitetens officiella information om forskarutbildning.

Uppsala universitets datornät för studenter, UpUnet-S

Frågor och kommentarer besvaras av webmaster.
Denna sida uppdaterades senast 17 mars 2000.
Ansvarig för innehållet: Per Löwdin, doktorandombudsman.