Den är sidan är under uppbyggnad. Får du inte svar på just det du vill fråga om så sänd gärna frågan till Per.Lowdin@us.uu.se så kommer den att besvaras, och givet att svaret är av allmänt intresse att anonymiserat införas bland frågorna här.

Varför är den individuella studieplanen så viktig?
Jag är missnöjd med min handledare: vad ska jag göra?
Har jag rätt att byta handledare?
Vad ska jag tänka på vid handledarbyte?
Kan jag få handledning och andra resurser indragna?
Blir jag avregistrerad om resurserna dras in?

Måste jag vara med i studentkåren

Är man intresserad av forskarutbildning ska man ta direkt kontakt med institutionen man vill disputera vid. Ta kontakt med någon av de aktiva forskarna och anmäl ditt intresse för forskning. Det är också möjligt att få information från studievägledare, studierektor och prefekt.

Från 1 juli 2007 annonseras alla platser ut på universitetets websida

Hur blir man antagen till forskarutbildning?

Medicinska och farmaceutiska fakulteterna har gemensam centraliserad antagning. Innan beslut om antagning fattas prövas ansökan avseende finansiering och individuell studieplan i fakultetens forskarutbildningskommitté.

Oavsett hur antagningen gått till dokumenteras antagningen till respektive fakultets kansli. Fakultetsnämnden har ju det övergripande ansvaret.

Vad kan jag göra om jag inte blev antagen? Kan jag överklaga?

Nej: beslut om antagning till forskarutbildning kan ej överklagas.

Det har blivit allt svårare att bli antagen till forskarutbildningen. Vid vissa institutioner kan det gå tio sökande på varje plats. Konkurrensen kan vara mycket hård. Det kriterium som ska vara avgörande brukar formuleras  ”bäst förmåga att tillgodogöra sig forskarutbildningen”.

Känner du att du ej blivit antagen trots att du borde ha blivit det så kan du begära att beslutet omprövas: d v s att den eller de som fattat beslutet fattar ett annat beslut, t ex att de antar dig istället för någon annan (som då redan lovats plats och eventuellt skulle förlora den). I praktiken är dylika framställningar chanslösa.

Det vanligaste är att man istället meriterar sig ytterligare. Låg en C-uppsats till grund för antagningsprövningen som utföll till ens nackdel kan man försöka skriva en lysande D-uppsats som man kan bli antagen på. 

Vad krävs för att bli antagen?

Det finns flera typer av krav. 

Du måste för det första uppfylla kraven dels för allmän behörighet dels för särskild behörighet. Allmän behörighet innebär att man måste ha tagit ett visst antal poäng. Särskild behörighet innebär att vissa ämnen måste ingå i ens examen. Det finns avsevärda variationer, särskilt när det gäller den särskilda behörigheten. Den innebär ofta att man måste ha minst ett visst antal poäng i ämnet man avser att doktorera i. Exakt vilka krav som gäller framgår av den allmänna studieplanen för ditt ämne.

En annan typ av krav är att du har goda förutsättningar att tillgodogöra dig forskarutbildningen.

Den tredje typen av krav är finansiella. För att du ska kunna antas måste det finns pengar. Fakulteterna (läs institutionerna) får endast anta doktorander som kan finansieras. Huvudregeln är att de endast får anta doktorander som de kan ge utbildningsbidrag eller doktorandtjänst. 

Det finns visst utrymme för annan antagning, även då krävs finansiering, den kallas ”annan finansiering”. Detta innebär att det finns möjligheter att bli antagen även om man inte kan tilldelas utbildningsbidrag eller doktorandtjänst om det finns någon annan form av försörjning. Denna kan bestå av halvtidstjänst som skoladjunkt, läkarförordnande på sjukhuset, stipendium, eller vara en rik arvtant. Härvid prövar fakulteten (läs: institutionen) om det finns tillräcklig försörjning för att klara sig på. Studiemedlets nivå utgör riktmärke. Försörjningen ska bedömas räcka under hela forskarutbildningen.

Hur finansierar jag min forskarutbildning?

De flesta doktorander har utbildningsbidrag eller doktorandtjänst. Man får ha utbildningsbidrag längst till det att två år återstår till doktorsexamen enligt den individuella studieplanen då ska man enligt Högskoleförordningen få doktorandtjänst.

Det förekommer även andra försörjningsformer, ”assistent-C” och ”forskningsassistentförordnanden” (korttidstjänster som ibland används inom universitetet), stipendier, pension, egen pension, arvtanter, studielån, mm. Huvudregeln, det normala, är dock doktorandtjänst ofta kompletterat med utbildningsbidrag det första året.

Notera att finansiering är en nödvändig förutsättning att man ska kunna bli antagen. Se ovan.

Utbildningsbidrag är en form av studiefinansiering. Doktorandstipendierna omvandlades 1977 till ”bidrag”. De är i någon mening en billighetsvariant av doktorandtjänst. Man kan ha utbildningsbidrag i högst två år netto, därefter ska man få doktorandtjänst om man begär det. Bidragets storlek bestäms av regeringen och finns i en förordning. Det är för närvarande 14 400 kronor i månaden. Utbildningsbidraget blir ibland föremål för vad som byråkratiska kallas PLO, d v s pris-och löneomräkning och höjs då marginellt. Korrekt belopp återfinns i Förordningen SFS:1995:938.

Utbildningsbidragen är mindre förmånliga än doktorandtjänster. Eftersom det inte betalas några socialförsäkringsavgifter är skyddet sämre. Blir man sjuk eller vill vara föräldraledig träder inte socialförsäkringssystemet in. Istället får man behålla bidraget i samma utsträckning som enligt Lagen om allmän försäkring.  Vad som närmare gäller utreds här.

Vad är doktorandtjänst? 

Doktorandtjänsten är en tidsbegränsad anställning som numer formellt heter ”anställning som doktorand.” Doktorandtjänsten skiljer sig från utbildningsbidraget i det att ersättningen är högre samtidigt som lönebikostnader betalas.  Doktorandtjänsten får innehas i högst fyra år netto; från dessa ska avräkning  göras för den tid man haft utbildnigsbidrag eller varit aktiv som doktorand. Socialförsäkringsskyddet är betydligt bättre än om man har utbildningsbidrag. Tar man föräldraledigt eller  är sjukledig får man 80 procent av lönen i ersättning från försäkringskassan.

Hur hur hög är lönen?

Lönen regleras i avtal och bestäms efter förhandlingar mellan SACO och Universitetets personalavdelning. Dessutom finns särskilda lönetillägg på upp till 5000 kronor. Dessa återfinns inom konkurrensutsatta områden: d v s där man har svårt att få de mest studiebegåvade att stanna och doktorera därför att de är eftersökta på arbetsmarknaden. Lönen varierar. Istället för att publicera siffror som snabbt blir inaktuella finns här en länk till de lokala avtalen, där finns hyggligt aktuella uppgifter och det går också att jämföra med lönerna på andra universitet och högskolor .

Hur fungerar det med lönehöjningar?

Enligt avtal ska man få en löneförhöjning när man genomgått femtio procent av forskarutbildningen och en andra när man gjort åttio procent. Dessa lönehöjningar är enligt avtal och skall komma när man gjort femtio respektive åttio procent av fyra år. De ska justeras efter ens nettostudietid. Det förekommer en del strul. Somliga institutioner gör det det till en bedömningsfråga trots att utbildningen är mycket strikt reglerad till fyra år (netto). 

Flera fakultetsdoktorandråd arbetar aktivt med att få bort den systematiska förseningen som förekommer. Det ska inte vara så att man anses ha gjort åttio procent av forskarutbildningen först när man lämnat in avhandlingen till tryckeriet.

De flesta doktorander har tjugo procents institutionstjänstgöring. Denna kan fullgöras på olika sätt. Den kan bestå av renodlad katederundervisning, ledning av laborationer och exkursioner och seminarieövningar, men även av bibliotekssysslor eller administrativa uppgifter.

Institutionstjänstgöringen begränsas av Högskoleförordningen. Utbildningsbidragen och doktorandtjänsterna är i första hand till för att innehavarna ska ägna sig åt sin egen forskarutbildning, och för att inte doktoranderna ska drunkna i undervisning och adminstrativa bestyr har ett tak satts på tjugo procent. Man får alltså inte ha mer tjänstgöring om man har utbildningsbidrag eller doktorandtjänst. Tjugo procents tjänstgöring anses motsvara 340 timmar. Dessa ekvivaleras efter hur krävande arbetsuppgifterna är. En lätt syssla, som att vara skrivningsvakt ekvivaleras 1:1. Katedrala föreläsningar brukar ekvivaleras som minst 1:4. I arbetstiden ska givetvis tiden som krävs för förberedelser, tentamensrättning, handledning av studenter mm, räknas in. 

Tjänstgöringen kan antingen ingå som en särskild del av en doktorandtjänst eller bestå av ett assistentförordnande som förenas med utbildningsbidrag.

Är det något jag särskilt ska tänka på?

Ja, håll noga räkning på den tid du faktiskt använder. Det är bra att ha dessa uppgifter om det skulle uppstå någon diskussion i efterhand. Dessutom är lätt hänt att institutionsbestyr tar överhanden. De kan komma i vägen för avhandlingen. Kom ihåg, att doktorandtjänsten och utbildningsbidraget är till för att du ska ha möjlighet att ägna dig helhjärtat åt din forskarutbildning. Institutionerna har ett ansvar för att inte lägga för mycket annat på dig. Var inte rädd att säga ifrån om du upptäcker att du ägnar mer tid åt institutionsgöromål än åt att disputera.
 

Måste jag undervisa och göra andra institutionsgöromål?

Det beror på vilken fakultet du är vid. Vid teologiska, historisk-filosofiska och språkvetenskapliga fakulteterna är det vid vissa institutioner ovanligt att doktoranderna deltar i undervisningen. Vid andra fakulteter får doktoranderna ofta undervisa mycket. Vid medicinsk- och farmaceutisk fakultet, samhällsvetenskaplig och teknisk-naturvetenskaplig fakultet har man som regel tjugo procents institutionstjänstgöring. De flesta doktorander uppskattar denna, inte minst för att den är en uppenbar merit, men i det fall man absolut inte vill brukar man kunna få slippa. Säg i så fall till i mycket god tid, inte några dagar innan du skulle ha börjat undervisa.
 

Får jag förlängning om jag väljs till förtroendeuppdrag

Ja, flertalet förtroendeuppdrag är prolongationsberättigande. Universitetet ser gärna att doktoranderna är demokratiskt organiserade och aktivt bevakar forskarutbildningsfrågorna, inte minst för att man i nämnder och styrelser vill ha representativa samtalspartners som bidrar till att man kan fatta bra beslut i forskarutbildningsfrågor. Därför har universitetet inrättat ett system som innebär att man får prolongation för de tidskrävande uppdragen. Den som väljer att representera sina kamrater ska inte förlora studietid för det. Doktorandnämndens ordförande erhåller t ex 50 dagars prolongation per läsår, fakultetsdoktorandrådsordförandena (det var ett långt ord!) 30 dagar, vald representant i fakultetsnämnd 15 dagar, o s v. Du finner hela listan Prolongation av utbildningsbidrag och anställning som doktorand för doktorander med förtroendeuppdrag på sidan där forskarutbildningens regelverk finns i original.

Notera, att det rör sig om minimiprolongationer. Tanken är, att den faktiska tidsåtgången ska ersättas. Även andra uppdrag kan vara prolongationsgrundande. I det fall dina kamrater väljer dig  till något uppdrag så läs Råd till förtroendevalda doktorander. 
 
 

Ja, om du har utbildningsbidrag eller doktorandtjänst så är det författningsreglerat. Eftersom utbildningsbidragen inte ingår i socialförsäkringssystemet utgår ingen föräldrapenning. Istället är det reglerat i författning att man har rätt att vara ledig samma utsträckning som enligt Lagen om allmän försäkring. Det innebär i praktiken att om du har utbildningsbidrag så får du behålla det lika länge som om du hade haft en vanlig anställning. Normalt erhåller man i slutet av forskarutbildningen en motsvarande prolongation (förlängning).

Har du doktorandtjänst träder föräldraförsäkringen i kraft. Du får behålla åttio procent av din lön. Dessutom bidrar universitet med ett påslag om tio procent ovanpå dessa åttio procent som ett led i jämstäldhetssträvandena.

Är du stipendiefinansierad kan det däremot uppstå problem. Du är då utlämnad åt stipendiegivarens nåd. Att ett stipendium dras in p g a att innehavaren får barn torde vara ovanligt. Däremot kan det mycket väl hända att det inte förlängs när du ska bevaka stipendiet. 

Det enkla svaret är att bortsett från lagstadgade ledigheter såsom föräldraledighet, och sjukledigheter, så finns det ingen  absolut ”rätt” att vara tjänstledig. Om man beviljas tjänstledigt eller ej är en bedömningsfråga för handledaren och institutionen. När doktorandtjänsterna först infördes på åttiotalet fanns en rad restriktioner som förhindrade tjänstledighet: det var t ex inte tillåtet att vara tjänstledig för att vikariera på en annan tjänst. Idag är dock dessa restriktioner upphävda och det finns inga hinder från att vara tjänstledig. Sedan ett uttalande av riksdagens utbildningsutskott i frågan i början nittiotalet har det gällt att i det fall tjänstledigheten är till nytta för forskningen eller forskarutbildningen kan och bör den beviljas. Nytta för forskningen och forskarutbildningen är vida kriterier, och det måste rimligen vara till mer nytta for både forskning och forskarutbildning om man är tjänstledig ett år för att kört fast och sedan kommer tillbaka och fullföljer sin forskarutbildning än om avbryter forskarutbildningen och hoppar av. Fältet för tjänstledigheter är således öppet.

Ska tiden jag är tjänstledig räknas av?

Det beror på vad du gör under tjänstledigheten. I det fall du ägnar dig åt din forskarutbildning precis som vanligt, skall den räknas av enligt Högskoleförordningen, 5 kap 7 § tredje stycket. Om du däremot inte bedriver avhandlingsforskning, t ex p g a att du vistas ett år utomlands som stipendiat eller gör något annat, så ska tiden inte räknas av. Den tid man varit tjänstledig ska i det fallet rullas framåt och kunna användas senare. Vissa institutioner har missuppfattat detta och tror att all tjänstledig tid ska räknas av, men det är fel! 

Ja: du har en ovillkorlig rätt till fullständig insyn. Universitetet (liksom Landstinget) är offentliga myndigheter, därför gäller grundläggande lagar såsom Förvaltningslagen, Tryckfrihetsförordningen och Sekretesslagen. Enligt Tryckfrihetsförordningen är  i princip alla handlingar allmänna. Vem som helst har således rätt till full insyn. Och, det är faktiskt inte ens tillåtet att fråga varför någon begär att få ut en viss handling. 

Varför är den individuella studieplanen så viktig?

I 1998 års Högskoleförordning, som Carl Tham låg bakom, upphöjdes den individuella studieplanen till att bli ett dokument med rättslig verkan. Tanken är att den individuella studieplanen ska styra upp den enskilde doktorandens utbildningsgång. I planen ska finnas en tidsplan, ”en beskrivning av de åtaganden som doktoranden och fakultetsnämnden har under utbildningstiden samt vad som i övrigt behövs för att utbildningen hela tiden ska kunna bedrivas på ett effektivt sätt.” 

I praktiken betyder det, att institutionen (som här representerar fakultetsnämnden) förutskickar att den ska tillhandahålla god handledning, nödvändig utrustning och allmänt goda studievillkor, medan det för doktorandens del brukar uppställas diverse milstolpar, kurser, seminarier, experimentella mål, publicering av pek, framläggande av avhandlingskapitel, etc. Det är också vanligt att det ingår en vetenskaplig projektbeskrivning. 

Den individuella studieplanen är en s k ”rullande plan” som ska följas upp och revideras varje år. Normalt gör doktorand och handledare det tillsammans. Man kollar då hur det har gått i förhållande till planen och justerar denna.

Den individuella studieplanen är inte bara ett riktningsgivande dokument. Det är också ett rättsligt dokument. Formellt fastställs det av fakultetsnämnden (i praktiken är detta dock delegerat till institutionen). Och, i det fall, forskarutbildningen inte går som planerat kan den få mycket stor betydelse. En doktorand som grovt avviker från sin individuella studieplan kan bli av med sina ”resurser.” 

Jag är missnöjd med min handledare: vad ska jag göra?
Börja med att anta att din handledare är en rationell person (även om det inte verkar så) och försök reda ut problemen genom samtal. Fungerar inte detta så ta kontakt med doktorandombudsmannen, för informell rådgivning. Har du och handledaren misslyckats med att reda ut problemen genom samtal talar mycket för att det är läge att byta handledare.

Har jag rätt att byta handledare?

Ja, det har du! Rätten att byta handledare regleras i Högskoleförordningen, 8 kapitel 8, § 9. Där sägs, att den ”doktorand som begär det skall få byta handledare.” Notera att hjälpverbet är ”skall,” inte ”får”, ”kan” eller ”bör”. Rätten är alltså ovillkorlig. 

Vad ska jag tänka på vid handledarbyte?

Två saker är särskilt viktiga. 

För det första att man byter handledare snyggt. Det är viktigt att det inte blir en stor sak som hela institutionen måste engagera sig i på olika sätt. Dessutom bör man  undvika att det går prestige i saken, att din gamla handledare inte uppfattar dig som en svuren fiende och agerar därefter. Bättre institutioner ordnar handledarbyten smidigt utan onödigt drama. Endast de närmast inblandade berörs.

För det andra bör man tänka på svårigheterna. I ämnen där man skriver böcker är det tämligen lätt att anordna ett handledarbyte. I ämnen där man istället publicerar sig med samförfattade artiklar kan det ofta vara mycket besvärligt. Har man hunnit skriva flera artiklar tillsammans med sin handledare och dessutom är beroende av dennes anslag kan det bli ytterst komplicerat och i värsta fall föra till att man måste designa om uppläggningen av avhandlingen. Det kan bli nödvändigt att börja i en ny forskargrupp, etc. Dessa svårigheter är så stora att många doktorander väljer att fortsätta utan att byta handledare, trots att såväl handledning som forskningsmiljön kan vara helt undermålig, för att sedan kunna gå vidare och söka sig till bättre miljöer.

Kan jag få handledning och andra resurser indragna?

Ja, men för att du ska kunna bli av med handledning och andra resurser krävs ett särskilt beslut i fakultetsnämnd. Härvid används § 10 i 8 kap i Högskoleförordningen. Rekvisitet för resurserna ska kunna dras in är att man i väsentlig utsträckning åsidosatt sina åtaganden enligt den individuella studieplanen. Proceduren är ganska komplicerad. Den tionde paragrafen lyder så här: 

10 § Om en doktorand i väsentlig utsträckning åsidosätter sina åtaganden enligt den individuella studieplanen, skall fakultetsnämnden besluta att doktoranden inte längre skall ha rätt till handledning och andra resurser för forskarutbildningen. Innan ett sådant beslut fattas skall doktorand och handledare ges möjlighet att yttra sig. Prövningen skall göras på grundval av deras redogörelser och annan utredning som är tillgänglig för fakultetsnämnden. Vid bedömningen skall det vägas in om fakultetsnämnden har fullgjort sina egna åtaganden enligt den individuella studieplanen. Beslutet skall vara skriftligt och motiverat.

I huvudsak gäller, att i det fall man haft usel handledning och/eller en dålig forskningsmiljö får man behålla sina resurser, eventuellt med ett handledarbyte. I det fall den individuella studieplanen haft stora brister eller lyser med sin frånvaro får doktoranden också behålla sina resurser. Däremot i det fall det visar sig att institutionen tillhandahållet god hanledning, en god forskningsmiljö, etc., och det ändå inte går framåt finns det en risk att doktoranden blir av med handledningen.

Resurserna kan återfås om man kan uppvisa beaktansvärda studieresultat som gör det sannolikt att doktoranden kan fullgöra sina återstående åtaganden enligt den individuella studieplanen. Det krävs härvid  (HF 10:11) ett särskilt beslut i fakultetsnämnden.

Notera, att det mesta som ankommer på fakultetsnämnderna enligt Högskoleförordningen kan delegeras men att detta ej gäller beslut enligt paragragerna 10-11. Dessa beslut måste fatttas i nämnden.

Blir jag avregistrerad om resurserna dras in?

Nej, du förblir registrerad som doktorand tills du disputerar, avlider eller själmant begär att bli avregistrerad. Detta innebär att du i varje fall teoretiskt alltid har möjlighet att lägga fram och försvara din avhandling.

Vad menas med totalreglering av forskarutbildningen? Thamreformen?

1997/98 genomdrev den dåvarande utbildningsministern Carl Tham en genomgripande reglering som i huvudsak innebar att det är omöjligt att tillbringa mer än fyra år (netto) inom forskarutbildningen. Strikta regler infördes för avräkning av studietid, för att pressa ned studietiderna. Ordnad studiefinansiering infördes som krav för antagning. Förändringarna var föremål för mycket stark kritik. Främst därför att all flexibilitet avskaffades. Det är ju sällan det fungerar så att man börjar på forskarutbildningen och sedan kommer ut på dagen fyra år senare med hatt och ring. Inom humaniora fick förändringarna stora konsekvener då underlaget sviktade för seminarier och kurser.

Vad menas med avräkning?

Avräkning innebär i forskarutbildningssammanhang, att studietid räknas av. Har man t ex varit registrerad som doktorand och bedrivit forskarutbildning utan att ha haft utbildningsbidrag eller doktorandtjänst, genom att man tagit studiemedel, haft stipendium, levt på en rik arvtant eller klarat sig genom att äta gröt, ska den tiden räknas av när man får utbildningsbidrag eller doktorandtjänst. Det är nettostudietiden som ska räknas.  Huvudprincipen är att ens nettostudietid oavsett försörjningsform ej ska få bli längre än fyra år.

Får jag åka utomlands för att vara gästforskare? Gästdoktorand?

Ja: det finns tydligt uttryckt olika riktningsangivande dokument att doktorander med fördel kan tillbringa en eller flera terminer vid något bättre utländskt universitet. En nödvändig förutsättning för dylika gästspel är att de tillstyrks av handledare och institution, vilka normalt spelar en aktiv roll i att hjälpa doktoranden. Gamla goda förbindelser utnyttjas. Intyg och introduktionsbrev skrivs, etc.

Måste jag räkna av tiden utomlands?

Det beror på hur du finansierar vistelsen utomlands. Använder man utbildningsbidrag eller doktorandtjänst räknas det som vanlig studietid och räknas av från de fyra åren man har till godo. Kan du däremot finansiera vistelsen utomlands på annat sätt, t ex genom stipendier, kan den möjligen betecknas som ett studieavbrott, så att du inte förlorar studiefinansieringstid och kan skriva en så bra avhandling som möjligt. Här finns ett betydande utrymme för uppfinningsrikedom hos institutionen. Om tiden räknas av eller ej beror alltså på hur den ser på saken. Om den vill att tiden ska räknas av kommer den att räknas av. Om den däremot inte vill det och är lite uppfinningsrik kommer den inte att avräknas.

Ja, enligt gällande lagstiftning måste du vara med i både nation och studentkår.

Frågor och kommentarer besvaras av webmaster.

Denna sida uppdaterades senast 11 mars 2005.
Ansvarig för innehållet: Per Löwdin, doktorandombudsman.
URL: http://www.student.uu.se/us/