Regi: James Foley. Manus: David Mamet, baserat på den egna pjäsen. Foto: Juan-Ruiz Anchia. Klipp: Howard Smith. Arkitekt: Robert J Frako. Ljud: Danny Michaels. Kostym: Jane Greenwood. Musik: James Newton Howard. Produktion: Jerry Tokofsky, Stanley R Zupnik, New Line Cinema, USA 1992. I rollerna: Al Pacino (Ricky Roma), Jack Lemon (Shelley Levene) Alec Baldwin (Blake), Ed Harris (Dave Moss), Alan Arkin (George Aaronow), Kevin Spacey (John Williamson), Jonathan Pryce (James Lingk), Bruce Altman (Mr Spannel), Jude Ciccolella (detektiv), Paul Butler (polis). Svensk premiär: 26/3 1993. Längd: 100 minuter.
Vid lanseringen av en film försöker man ofta använda sig av kända namn som skall väcka publiken, så att de går och ser filmen. Ofta är det naturligtvis skådespelarna man försöker sälja filmen på. Ibland är det regissören. Att man i reklamen uppmärksammar manusförfattaren på bekostnad av regissören tillhör inte vanligheten. Men i reklamen för Glengary Glenn Ross nämns författaren David Mamet, men inte regissören James Foley.
Foley har några intressanta filmer bakom sig. Rebellen och Öga mot öga är två filmer som skildrar mörka sidor av det amerikanska samhället av idag, med våld och tristess och begränsad frihet. Foley hade också det tvivelaktiga nöjet att stå för regin i filmen Who’s That Girl med en tydligen i vissa kretsar känd ”sångerska”. Med Glengary Glenn Ross har han fått betydligt bättre material att arbeta med.
David Mamet anses vara en av amerikas främsta dramatiker, men han har också nått stora framgångar både som manusförfattare och filmregissör. De egna filmerna En bricka i spelet och Hatet är täta och välkonstruerade thrillers som inte minst kännetecknas av utmärkt dialog.
Glengary Glenn Ross är från början en pjäs som hade stora framgångar på Broadway 1984. Titeln syftar på ett värdelöst landområde. Handlingen tilldrar sig i ett mäklarkontor där man bland annat försöker lura på någon dumbom denna mark. Det är hårda tider och för att få lite fart på ruljangsen anordnas en tävling om vem som kan sälja mest. Första pris är en Cadillac. Den som kommer sist får sparken.
Mamets historia har knappast förlorat något i aktualitet, snarare tvärtom. Dessvärre är den enkelspåriga inställning som genomsyrar filmens cyniska affärsmän skrämmande aktuell. Det gäller att göra affärer till varje pris, det är det enda som räknas, även om man är gammal och trött. Det finns nog en och annan anknytning till Arthur Millers klassiska pjäs ”En handelsresandes död” och dess uppgörelse med den amerikanska drömmen.
Filmen har fått mycket beröm. Skådespelarkollektivet fick ett gemensamt pris vid filmfestivalen i Venedig och Al Pacino nominerades för en birollsoscar. Kritikerna har också varit mycket positiva. Helena Lindblad [DN 26/3 1993]: ”David Mamet har själv gjort filmmanus av sin Pulitzerbelönade pjäs med samma namn från 1984. Med den äran. Den verbala eldgivningen som trion levererar inför hotet om uppsägning är intelligent och knivskarpt välformulerad. Minsta ’fuck’ (har det ordet en egen knapp på amerikanska manusförfattares datorer?) bär med sig ekot av deras sista desperata kraftansträngning. Mamet, tillsammans med regissören James Foley, gör samtidigt slarvsylta av det manliga egot och spelar upp hela den förnedring som är baksidan av den ’fria marknadens’ muskelspel.”
HE