Bitter Moon

Lunes de fiel – Bitter Moon
Regi och manus: Roman Polanski. Foto: Tonino Delli Colli. Musik: Vangelis. Produktion: Robert Benmussa, Frankrike-England 1992. I rollerna: Peter Coyote (Oscar), Emanuelle Seigener (Mimi), Hugh Grant (Nigel), Kristin Scott-Thomas (Fiona), Victor Banerjee (sikhen). Svensk premiär: November 1992. Längd: 139 minuter.


Två par möts på en kryssning till Indien. Nigel och Fiona, från England, gör en andra smekmånad för att rädda ett avsvalnande barnlöst äktenskap. För amerikanen Oscar och hans unga franska hustru Mimi är allting för länge sedan för sent. Deras självförbrännande ”kärlek” har placerat honom i rullstol och henne kyligt batraktande honom. Med Mimi som lockbete lurar Oscar till sig Nigel för att inviga honom i historien om deras stormiga förhållande. Som den pryde och hämmade engelsman han är äcklas och fascineras Nigel av den ena snaskiga detaljen efter den andra. Filmen och Oscar berättar genom återblickar om hans tid i Paris som en usel exilförfattare, om hur han mötte Mimi och om deras från början så oskuldsfulla förälskelse och passion, som sedan tagit sig mer och mer perverterat och förnedrande uttryck för att sluta i hat och äktenskap.

Polanski har tidigare gjort film på temat triangeldrama på båt, Kniven i vattnet (1962), äldre man och yngre kvinna i ett sadomasochistiskt förhållande, Cul-de-sac (1966), och om hur en ung kvinna drivs till vanvett isolerad i en lägenhet, Repulsion (1965). Enligt kritikerna lyckas inte Polanski att blanda ihop dessa teman till en riktigt bra film, i samma klass osm sina tidigare alster. Trots det är Bitter Moon en svartsynt och ibland komisk film om männskans mörka sidor, hennes behov av att älskas och ha kontrolen, värd att se. Publiken får med Oscar och Mimi göra en psykosexuell kryssning mellan det perversa och det normala.

EK

   

© Uppsala Filmstudio