Mauvais sang
Regi: Leos Carax.
Manus: Leos Carax.
Foto: Jean-Yves Escoffier.
Musik: Benjamin Britten, Prokofiev, Charles Chaplin, David Bowie, Charles Aznavour, Serge Reggiani.
Klipp: Nelly Quettier.
Scenograf: Michel Vandestien.
Kostymer: Robert Nardonne.
Produktion: Alain Dahan, Philippe Diaz, Les Films Plain Chant, Soprofilms, FR3 Films Production, Frankrike 1986.
Skådespelare: Denis Lavant (Alex), Juliette Binoche (Anna), Michel Piccoli (Marc), Hans Meyer (Hans), Julie Delpy (Lise), Caroll Brooks (amerikanskan), Hugo Pratt (Boris), Serge Reggiani (Charlie), Mireille Perrier (ung mor med barn), Jerome Zucca (Thomas), Charles Schmitt (komissarien), Philippe Fretin (hotellportier), Ralph Brown (chaufför).
Längd: 125 minuter.
I höstas visade Filmstudion Leos Carax’ debutfilm Boy Meets Girl. Publiksiffran blev en av terminens högsta — drygt 200. Av de inlämnade enkäterna märker man att den väckt mycket skilda reaktioner. Allt från ”usel” till ”mycket bra”. Oavsett om filmen är bra eller dålig kan man konstatera att få har varit oberörda eller likgiltiga.
Ikväll visar vi Carax’ uppföljare Ont blod — en film som i mångt och mycket påminner om Boy Meets Girl. Även här spelar Alex (Denis Lavant) huvudrollen men till skillnad från Boy Meets Girl så är det Alex som lämnar — i stället för att bli lämnad av — sin flickvän. Han ämnar börja ett nytt liv men blir indragen i en gangsterhistoria och får i uppdrag att stjäla ett vaccin mot en dödlig sjukdom som drabbar alla som älskar med varandra utan att älska varandra. Hos sin fars gamle vän Marc, av vilken han fått uppdraget, träffar han Anna (Juliette Binoche) som han förälskar sig i.
Som i Boy Meets Girl är väl intrigen mera en förevändning att få göra film — att återskapa situationer och händelser av vardaglig karaktär. Men det görs på ett okonventionellt sätt och glimten i ögat finns där hela tiden även i de svartaste partierna. Och hans dragning till det absurda finns ständigt närvarande.
MN