The Cocoanuts
Regi: Robert Florey, Joseph Santley.
Manus: George S Kaufman, Morris Ryskin efter en revy på Broadway uppsatt av Sam Harris.
Foto: George Folsey.
Musik, sångtexter: Irving Berlin.
Musikalisk ledning: Frank Tours.
Klipp: Barney Rogar.
Produktion: Walter Wanger, Paramount, USA 1929.
Skådespelare: Groucho Marx (Mr Hammer), Harpo Marx (Harpo), Chico Marx (Chico), Zeppo Marx (Jamison), Margaret Dumont (Mrs Potter), Mary Eaton (Polly Potter), Oscar Shaw (Bob Adams), Kay Francis (Penelope), Cyril Ring (Harvey Yates), Basil Ruysdael (Hennessy), Sylvan Lee, Gamby-Hale Ballet Girls, Allan K Foster Girls.
Längd: 96 minuter.
Svensk premiär: 24/5 1930, Astoria (Stockholm).
Kvällens film är bröderna Marx’ först släppta långfilm. Redan 1925 hade de dock gjort sitt första filmförsök med Humorisk, men då de ansåg den alltför dålig förstördes den.
Cocoanuts var ursprungligen en revyuppsättning på Broadway med Irvin Berlins musik och med bröderna Marx’ och Margaret Dumonts medverkan. När man sedan spelade in filmen behöll man ”revyskelettet”: hotellet i Florida, lite skoj om tomtspekulationer (mycket aktuellt vid denna tid) och stölden av ett diamanthalsband. För övrigt fick bröderna det utrymme de kunde tänkas behöva.
På The Cocoanut Hotel möter vi ägaren Hammer (Groucho) med sin medhjälpare Jamison (Zeppo). Där finns också den rika Mrs Potter (Margaret Dumont) med dottern Polly. Tyvärr är det annars dåligt med gäster på detta lyxhotell, men sommarsäsongen närmar sig liksom Harpo och Chico.
Bröderna Marx är ett begrepp inom filmhistorien där de står för anarki och möjlighet att räcka lång näsa åt överheten, någonting som de flesta av oss troligen har behov av. Bröderna kom tidigt in i showbusiness ivrigt påhejade av sin mor Minnie. Även bröderna Marx hade alltså traditionen från vaudeville som så många andra klassiska komiker, t ex Chaplin och Keaton.
Under 1910- och 1920-talet reste de runt och uppträdde på många olika scener. Till en början övervägde musik- och sångnumren med några få inslag av gags, men när de märkte att deras häcklande av publiken uppskattades utvecklade de sin speciella form av humor. Huvudinslaget var främst missförstånd, felsägningar och en strävan mot kaos som normaltillstånd.
1924 fick de chansen att uppträda på Broadway och gjorde succé. De fick möjlighet att sätta upp flera revyer, däribland den revy Cocoanuts som kvällens film bygger på, och gjorde även stor lycka med dem. Detta ledde fram till det kontrakt de skrev med Paramount 1929 och filmen Cocoanuts, den första av fem filmer de gjorde för detta bolag och där även den yngste brodern Zeppo var med.
Om dessa fem filmer har Groucho sagt både att de var lysande och att de var fem kalkonfilmer. Något annat Groucho sagt om sig och bröderna är: ”Because we are laughed at, I don’t think people really understand how essential we are to their sanity.”
Är det så?
CW