Regi: Hasse Ekman. Manus: Hasse Ekman. Foto: Sven Thermaenius. Musik: Kai Gullmar, Sune Waldimir, Hasse Ekman. Klipp: Lennart Wallén. Arkitekt: Bibi Lindström. Produktion: Terrafilm, Sverige 1948. Skådespelare: Hasse Ekman (Curt Svensson, fänrik), Stig Järrel (Sture Letterström, kock), Hugo Jacobsson (Pontus Bruzell, godsägare), Tollie Zellman (Tora, hans hustru), Brita Borg (Inga, deras dotter), Gunnar Björnstrand (kapten), Douglas Håge (Peter Sonne, advokat), Benkt-Åke Benktsson (dr Bauerbrecht), Hjördis Petterson (Fräulein Schultze), Margit Andelius (fröken Synnergren), Artur Rolén (Mellander), Carl-Axel Elfving (militär), Carl-Gustaf Lindstedt (militär), Gunnar ”Knas” Lindkvist (militär). Längd: 80 minuter. Svensk premiär: 14/8 1948.
Lilla Märta kommer tillbaka är en fristående fortsättning på Hasse Ekmans stora succé från 1945: Fram för lilla Märta. Tanken bakom den första filmen om Märta var att ge Stig Järrel chansen att agera i damkläder på film, något som givit honom stora framgångar på scenen i bl a teaterpjäsen Charleys tant. Planer fanns att inköpa filmrätten till pjäsen i fråga, men i stället skrev man ett eget originalmanus där situationerna från Charleys tant utnyttjades och handlingen förlades till Sverige i nutid. Historien om cellisten Sture Letterström som klär ut sig i damkläder för att få arbete i en damorkester (ett tema som återkommer i Billy Wilders I hetaste laget) blev en så stor publikframgång att det resulterade i denna uppföljare tre år senare.
I kvällens film är tidpunkten andra världskriget. Sture Letterström och hans vän Kurre (Hasse Ekman) är förlagda i beredskap på ett gods ute på landet. Genom en slump råkar de få reda på att traktens fåtaliga nazister är ute efter ett hemligt dokument som ligger gömt ute på deras gods. Snart nog är farskarusellen igång och Järrel får åter chansen att göra sin populära kvinnoimitation för att komma över dokumentet i kamp med de svenska nazisterna.
Lilla Märta kommer tillbaka ansågs inte helt nå upp till föregångarens nivå, men nog är den sevärd än idag med dess höga tempo, fyndiga manus och skådespelare som Järrel och Ekman i högform. Kritiken var något blandad, men vissa som t ex DN:s kritiker Jerome, var mycket positiva:
”Det blev en avsevärd skrattsuccés igen. Den nya Märta-filmen är rent av spralligare än den första. Hasse Ekman släpper här filmgäcken lös i det allra gaskigaste spexhumöret, lånar roliga texter från stumfilmens barndom, kör baklänges och totar ihop farssituationer utan all ände, men med en massa dårspring. Förnuft är det inte alls tal om längre, nu är det inte endast Stig Järrel som får klä ut sig till Märta, utan Hasse Ekman själv totar med något av samma framgång ut sig till en liten Elvira med ett dunkelt förflutet i något högadligt felsteg.” [Jerome, DN 15/8 1948]
BB