Regi: Hasse Ekman
Manus: Hasse Ekman. Foto: Hilding Bladh. Ljud: Lars Lalin. Musik: Sune Waldimir (pseudonym för Sune Engström), Ivan Ibart (pseudonym för Ivan Söderberg), Kai Gullmar (pseudonym för Gulli Bergström). Musik i urval: ’Fram för lilla Märta’ och ’Rösta på Tobias’ (musik Kai Gullmar, texter Hasse Ekman), ’Blåklockor’ (musik Ivan Ibart, text Tarragon, pseudonym för Gunnar Wersén). Arrangör: Sune Waldimir. Scenografi: Gunnar Rundgren. Klipp: Lennart Wallén. Regiassistent: Bengt Ekerot. Inspicient: Gunnar Odelryd. Scripta: Lasse Swärd. Produktion: Hasse Ekman för Terraproduktion, 1945.
Skådespelare: Stig Järrel (Sture Letterström), Hasse Ekman (Kurre Swenson), Elsie Albiin (Inga Bergström), Agneta Lagerfeldt (Barbro Bergström), Douglas Håge (Tobias Granlund, borgmästare), Gull Natorp (Fru Louise Granlund, borgmästarinna), Thor Modéen (Fredriksson), Julia Cæsar (Fröken Fallén), Margit Andelius (Fröken Wiklund), Erik A. Petschler (Larson, konstfotograf), Hanny Schedin (Hilma), Hugo Jacobsson (riksdagsledamot), Charlie Almlöf (borgmästare i Lillköping år 2007), Christina Orest (Örjelåt, Stures dotterdotterdotter), Nancy Dalunde (Selma), Carl Ericson (brevbärare).
Längd: 91 min. Premiär: Astoria 29/9 1945.
På väg till Lillköping år 2007. En mycket gammal man och hans dotterdotterdotter hamnar i den lilla staden och slår sig ner vid sockeln till en stor staty. Den gamle mannen berättar om den sällsamma kvinna som där avbildats. Hennes namn var Märta Sofia Letterström och hon levde någon gång 1945, eller kanske var det 1946…
Stig Järrel hade med framgång uppträtt i damkläder i Brandon Thomas’ fars Charleys tant på teatern och dessutom firat stora framgångar på revyscenen när han parodierade kvinnliga romanssångerskor. Vid ett samtal med Lorens Marmstedt någon gång i början av 1945 föreslog Hasse Ekman att man skulle förvärva filmrätten till Charleys tant, något som Marmstedt emellertid inte var särskilt pigg på.
Lorens Marmstedt föreslog istället att man skulle försöka åstadkomma ett originalmanuskript åt Stig Järrel, där situationerna från ‘Charleys tant’ utnyttjades, men där handlingen förlagts till Sverige i nutid. Hasse Ekman tog sig en funderare på förslaget och resultatet blev så småningom Fram för lilla Märta.
Ur Svensk Filmografi