Regi: Hans Alfredsson
Manus: Hans Alfredson, delvis efter hans novell Pojken i vattnet från 1967. Foto: Lars Svanberg. Ljud: Christer Furubrand. Scenografi: Ulf Axén. Animation: Per Åhlin. Musik: Alfred Jansson. Sånger: En hårdkokt saga, Sjöreds mosse av Alfred Jansson, framförda av Alfred Jansson orkester, Vi möts igen, Vi ska vandra tillsammans till vårt Samarkand, Du och jag och Amor, Äntligen av Alfred Jansson, Hasse Alfredson, framförda av Yngve Forssells orkester, Äggsången av Alfred Jansson, Hasse Alfredson, framförd av Lunds Studentsångarförening samt medlemmar ur Akademiska Kören. Produktion: AB Svenska Ord, SF-Produktion AB, Sverige 1974.
Skådespelare: Gösta Ekman (sonen), Max von Sydow (fadern), Birgitta Andersson (modern), Hans Alfredson (luffaren), Anna Godenius (flickan), Börje Ahlstedt (reklamfilmsmannen), Meg Westergren (reklamfilmskvinnan), Stig Ossian Ericsson (arbetaren), Jim Hughes (amerikanen), Jan Wirén (arbetare), Ola Thulin (läkare i reklamfilmen), Anders Jonason, Kerstin Lokrantz (badande paret), Hasse Jakobsson (arbetare), Verner Somarhag (farfar), Maria Lidman, Michell Åberg (flickor i restaurangen), Angelica Lundquist (flicka på kontoret), Per Carleson (affischmannen), Folke Lind (tyrolaren), Stellan Sundahl (vaktöversten), Annette Kindberg, Annika Edihl, Barbro Johansson (skrivflickor), Bengt Ottekil (fiskaren), Fredy Jönson (arbetare), Tage Danielsson (hovmästare), Ole Birger Sörensen (portier), Manfred Månsson (haltande man), Ingrid Tönsager (dansande arbeterska), Orest Koslowsky (dansande arbetare).
Längd: 107 min. Svensk premiär: Rio (Tomelilla) 16/3 1975 i samband med Tomelilla II:a Internationella Filmfestival där också Ägget är löst, i egenskap av enda deltagande film, tog hem samtliga priser.
Den här artikeln skall inte slösa spaltutrymme med att presentera Hasse Alfredson, men för dem som inte vet det kan det kanske vara nödvändigt att påpeka att han, utöver revyskrivande, bokförfattande etc också har regisserat några filmer, varav Filmstudion idag visar den första: Ägget är löst — en hårdkokt saga.
I AB Svenska Ords tidigare produktion har Tage Danielsson stått för regin, vilket resulterade i så fina och väl sammanhållna filmsagor som t ex Äppelkriget , som på ett ömsint sätt gisslade vårt moderna oekologiska pryl- och konsumtionssamhälle. I Ägget är löst har Hasse Alfredson gått ett steg vidare på denna samhällskritiska väg. Filmen är inte längre någon skrattretande historia, även om man förvisso innehåller många genuint roliga detaljer. Men det är då knappast fråga om gapflabbet inför en rolig historia, utan mer om en mer bitter humor.
”Den nattsvarta pessimismen kan vara tecken på en varm sorg” säger Hasse själv. Och manusförfattaren Alfredson tycks känna en bitter sorg över vårt resursslöseri. Detta exemplifieras i filmen av den stjärtkliare med namnet Nixitch, som tillverkas av en oerhörd massa ägg. När sedan samhället (senare i filmen) har förvandlats till ett svält- och bristsamhälle, försöker man återframställa ägg av överskottet på stjärtkliare, men resultatet blir inte särskilt gott. Priset för vårt slöseri är dyrt, menar Alfredson.
Att filmen innehåller en hel del absurda inslag av hög klass är inte att förvåna sig över. Bl a tillbringar Gösta Ekman, som briljant spelar sin vanliga roll, en lång — mycket lång — tid stående på botten av en tjärn som sällan besöks av andra människor. Han fördriver tiden med att äta fisk och alger, och bekantar sig med en ål. När han, så småningom, kommer upp på land igen är allt förändrat.
Birgitta Andersson spelar en fabrikörshustru som är så underkuvad att hon inte längre kan tala. Hon kommunicerar medelst små läten och via en skvalradio.
Max von Sydow, slutligen, spelar en genomelak fabrikör (en ond man!?), och får väl ses som symbolen för allt det som Alfredson vill häckla i denna film.
För övrigt kan nämnas att Anna Godenius här gör en av sina första filmroller.
LJ