Sverige 1973. Regi: Lars Lennart Forsberg. Manus: Stig Claesson, Lars Lennart Forsberg. Foto: Sören Hoffman, Ted Lindahl. Musik: Pugh Rogefeldt.
I rollerna: Allan Edwall (Gustafsson), Bellan Roos (Elna), Gus Dahlström (Eriksson), Gunnar Strååt (Öman), Janne Carlsson (Pettersson), Christina Stenius (Anita), Gunilla Larsson (turist), Lars Hansson (turist), Lottie Ejebrant (turist), Olle Andersson (turist), Ing-Margret Lackne (turist), Bo Samuelsson (turist). Längd: 104 min.
Ibland verkar det som om vissa själar svävar runt i verkligheten tills de möter varandra. Då, och först då, faller bitarna på plats. En författare - Stig Claesson, en filmregissör - Lars Lennart Forsberg, en äldre skådespelare - Allan Edwall, en yngre skådespelare - Janne Carlsson. Mötet mellan dessa själar resulterade i en fråga: Vem älskar Yngve Frej?
Få produkter från vår tv-teater har fastnat så i vår leriga jordmån. Det skulle möjligen vara Hemsöborna med Allan Edwall och Sif Ruud, eller Trettondagsafton med Carl-Gustaf Lindstedt och Per Oscarsson.
Historien om den avfolkade landsbygden, om jordbrukets värld som glider in i historiens dunkel, bygderna där några envisa gamlingar klamrar sig fast vid sina stugor och uthus, jordplättar och fornminnen, har en märklig resonans bland den moderna, urbana och rotlösa publiken framför tv-apparaten.
I ett sandkorn finns universum, i det lilla finns helheten. I vardagligheten bland dessa kvarglömda spillror från en tidigare värld, i idén att göra sig själva till fornminnen, finns en hel del av de senaste hundra årens världshistoria: från landsbygd till stad, från självhushåll till multinationellt handelsberoende, från livets nödtorft till upplevelseindustri.