The Warriors

USA 1979. Regi: Walter Hill. Manus: David Shaber, Walter Hill efter Sol Yuricks roman "The Warriors" (1965). Foto: Andrew Laszlo. Musik: Barry De Vorzon. Arkitekt: Dan Swanagan, Robert Wightman. Kostym: Bobbie Mannix, Mary Ellen Winston. Specialeffekter: Edward Drohan. Svensk premiär: 29/10 1979.
I rollerna: Michael Beck (Swan), James Remar (Ajax), Dorsey Wright (Cleon), Brian Tyler (Snow), David Harris (Cochise), Tom McKitterick (Cowboy), Marcelino Sánchez (Rembrandt), Terry Michos (Vermin), Deborah Van Valkenburgh (Mercy), Roger Hill (Cyrus), David Patrick Kelly (Luther), Lynne Thigpen (D.J.), Ginny Ortiz (biträde i godisbutik), Edward Sewer (Masai). Längd: 92 min.


Filmen The Warriors var onekligen omstridd vid tiden för sin premiär. Statens biografbyrå, dvs censuren, ville lägga ett totalförbud, något som ledde till en omfattande debatt. Det rådgivande filmgranskningsrådet var också först inne på samma linje men när man bytte ett par ledamöter slog vågskålen över och på dess rekommendation valde den dåvarande regeringen att släppa den fri. Det tonläge som vidlät somliga debattörer är på sätt typisk för en förment "smakfostrande" kritik som frånkänner publiken i största allmänhet en egen vilja utan i ställlet ser den som "offer" för en ohöljd och cynisk kommersialism.

Filmens försvarare pekade i gengäld på filmen som en modern parafras på antikens berättelse om Xenofon och hans krigares farofyllda återtåg omkring 400 före kristus genom ett fiendeland, något som Xenofon sedan nedtecknade i en klassisk berättelse, Anabasis, på 370-talet före kristus. Filmen var förvisso våldsam för sin tid och det faktum att den utspelas i ungdomsgängmiljö gjorde det lättare för censuren att angripa den. Det är en genre med relativt låg status och censuren hängde åtskilliga andra i samma typ i största tysthet. Kanske var det anknytningen till en klassisk berättelse som gjorde att den kom att finna sina försvarare, även bland skribenter med lite större kulturellt kapital. Men man kan inte komma ifrån att det också rör sig om en säkert iscensatt film som numera fått hög status som modern kultfilm och som förärats en egen hemsida på internet. Själva våldet är i sig mycket stiliserat och Walter Hill valde att i hög grad avvika från den litterära förlagans mer socialrealistiska skildring av ungdomsgängsverkligheten. Nu utspelas det hela i ett mer eller mindre samhälleligt tomrum vilket mer förstärker det mer tidlösa i denna parabel över mänskligt våld.

PQ

   

© Uppsala Filmstudio