Fantastic Mr. Fox
Storbritannien, USA 2009. Regi: Wes Anderson. Manus: Roald Dahl (bok), Wes Anderson, Noah Baumbach. Producent: Allison Abbate, Wes Anderson, Jeremy Dawson, Scott Rudin. Foto: Tristan Oliver. Musik: Alexandre Desplat.
Röster: George Clooney (Mr. Fox), Meryl Streep (Mrs. Fox), Jason Schwartzman (Ash), Bill Murray (Badger), Wallace Wolodarsky (Kylie Sven Opossum), Eric Chase Anderson (Kristofferson Silverfox), Michael Gambon (Franklin Bean), Willem Dafoe (Rat), Owen Wilson (Coach Skip), Jarvis Cocker (Petey), Wes Anderson (Weasel) m.fl. Längd: 87 min.
Spontant skulle jag nog säga att jag inte är så förtjust i dockfilm. Men det är ju inte sant när jag tänker efter. Jag blev ju lycklig ända ner i tårna när jag fick höra att en uppföljare till Den mörka diamanten kommer under 2011. (Detta trots att uppföljare generellt sett inte är något glädjeämne.) Jag ler fortfarande bara jag tänker på Meet the Feebles. För att inte tala om Nightmare Before Christmas. Kort sagt, jag är väldigt förtjust i dockfilm!
Wes Anderson, mannen bakom filmer som The Darjeeling Limited och Life Aquatic with Steve Zissou, har nu även tågat in i dockfilmbranschen. Han valde att göra film av sin första egna bok, Den fantastiska räven av Roald Dahl. Anderson och hans medförfattare Noah Baumbach har dock utvecklat originalhistorien en hel del. För att få rätt känsla i filmen flyttade de in hos Roald Dahls änka Liccy på den engelska landsbygden under ett par veckor för att därigenom postumt lära känna Dahl och skriva färdigt manuset till filmen. Dessutom använde de sig av interiörerna i Dahls hem för att skapa interiörerna i filmen.
Huvuddockan i filmen är Mr. Fox. En gång en mästertjuv som har lagt av till förmån för familjelivet. Men han klarar inte av att motstå frestelsen att plundra granngårdarna, och det leder till ett fullt krig mellan farmarna och Mr. Fox.
Handlingen kanske inte förefaller så speciell på pappret, men ge filmen en chans. Humorn, detaljerna, miljöerna, allt spelar in. Vare sig du är dockfilmfantast eller inte, detta Roald Dahlinfluerade Wes Andersonverk får ni bara inte missa.
KÅH