Flamman och Citronen

Flamman och Citronen gick loss på 45 miljoner danska kronor. Det är den dyraste filmen som producerats i Danmark någonsin. Stora spenderade summor är dock ingen garanti för att produkten blir en bra film, men i det här fallet har det visat sig vara väl spenderade pengar, och det är skönt att se att dansk kvalitetsfilm består av mer än bara von Trier och dogma. För det här är långt ifrån båda två. Flamman och Citronen är en vådsam historia som är helt befriad från övernaturliga element och ”danska” kameror (den skakiga bilden som varit utmärkande för dogmatrenden). Snarare är bildspråket väl genomtänkt och bitvis känns det påtagligt inspirerat av Hongkongregissören Wong Kar-Wais filmer (In the mood for love, Helgon i neon).

Flamman och Citronen är en krigsfilm, ett drama som är fritt baserat på verkliga händelser runt motståndsgruppen Holger Danske under andra världskrigets Danmark. Två motståndsmän, Flamman och Citronen, kämpar mot den tyska invasionsmakten genom att likvidera nazistiska medlöpare.

Den här filmen gick inte upp på biograferna i Sverige, konstigt nog, för den är långt mycket bättre än någon svensk film som kommit under senare år (Roy Anderssons verk borträknade). Dessutom var det danska motståndet utlokaliserat till Stockholm, så filmen berör även svensk historia. Flamman och Citronen utmärks av ett genomgående bra skådespeleri med spetsinsatser av de båda huvudrollsinnehavarna och historien känns trovärdigt berättad (om än med en liten beska av hollywoodaction). Jag hoppas att ni inte missar det här tillfället att få se filmen på storduk. Om ni, som jag, är svaga för krigsfilmer och/eller Mads Mikkelsen (hans bror finns också med i en roll i filmen), så kommer ni inte att bli besvikna.

KÅH