4 månader, 3 veckor och 2 dagar

4 luni, 3 saptamâni si 2 zile
Rumänien 2007. Regi ovh manus: Cristian Mungiu. Foto: Oleg Mutu.
I rollerna: Anamaria Marinca, Laura Vasiliu, Vladlvanov, Alexander Potoceau, Ion Sapdciru. Längd: 113 minuter.


Någonstans mellan två och tre går gränsen för att något skall betecknas som en våg. Exempelvis en ny filmvåg från ett visst land eller något särskilt ämne. Från Rumänien har det på senare år kommit flera uppmärksammade filmer. Fler av dem också belönade med fina priser på internationella festivaler. Vilket i och för sig inte på något sätt är en garanti för filmernas värde.

Filmstudion, som alltid försöker hänga med, visar denna termin några omtalade rumänska filmer. Rumänien var länge en diktatur under Ceauşescu, tills denne störtades och avrättades 1989. (Händelserna kring detta tas upp i en annan av terminens rumänska filmer). Bland mycket som var förbjudet, och belagt med långa fängelsestraff under Ceauşescu var aborter, i en lag från 1966. Anledningen till detta var att diktatorn ansåg sig behöva mer folk. Detta medförde naturligtvis inte att det inte förekom aborter. Men som så ofta i historien utfördes de under primitiva förhållanden, med mänskligt lidande och även ofta död som följd.

Filmen tilldrar sig 1987. Studentskan Gabi får hjälp av sin väninna Otila att genomföra en illegal abort, vilket får tragiska följder för dem båda. Om filmen säger regissören Cristian Mungiu, interjuvad av Helena Lindblad DN 28/11 07: ”Jag hatar idén att göra en film om någonting. Jag vill berätta en stark historia och skildra en epok och de förutsättningar som vi levde under då. Jag menar, vi gick ju inte runt och analyserade livet under kommunismen. Vi försökte bara leva.

Filmens långa tagningar där man kan se känslor växa fram långsamt var mitt sätt att försöka undvika att vara manipulativ. […] Jag kallar mig inte feminist eller tycker att filmen har ett feministiskt budskap för den angår alla, men jag ville verkligen förmedla den här historien eftersom jag känner mig som ett vittne.”

HE

   

© Uppsala Filmstudio