På västfronten intet nytt

Att vi påverkas av alla de intryck som våra sinnen tar emot och förmedlar är nog rätt självklart. Men vad gör vi av alla intrycken? Hur bearbetas de? Styr de på något sätt vårt handlande?

Krig och våld är eviga mänskliga följeslagare, enligt en mycket spridd tradition så slog den tredje människan ihjäl den fjärde. Förmodligen lika gamla är även traditionen att i konstnärlig form skildra krig och våld. Den naturliga, men svårbesvarade, frågan blir då varför vi som art inte tar till oss kunskapen och slutar med krig och våld? Det är kanske inte heller ett särskilt djärvt påstående att säga att de konstnärliga skildringarna mot kriget oftast är konstnärligt överlägsna de som är för kriget.

Det första världskriget, 1914–1918, är säkerligen ett av de värsta exemplen på oorganiserat mänskligt, våldsamt vanvett historien känner, även om konkurrensen inom detta område är hård. När detta krig, som skulle få slut på alla krig, utspelades fanns ett nytt konstnärligt medium: filmen. Den togs i bruk både för och emot kriget. Någon avskräckande effekt tycks inte de gamla filmbilderna ha haft, krig och våld och vanvett bara fortsätter, av ständigt lika usla och tunna skäl.

Efter kriget gjordes det fiktiva skildringar av kriget. En av de mest berömda böckerna om kriget var den tyske författaren Erich Maria Remarques roman På västfronten intet nytt, publicerad 1929. Boken blev en stor framgång, och året efter publiceringen filmatiserades den i USA, av det för sina skräckfilmer kända bolaget Universal.

Filmen regisserades av Lewis Milestone, en av de flitiga och trogna arbetarna i den hollywoodska vingården. Filmen blev en stor framgång och belönades med två Oscars.

Filmen berättar om några unga män som tror på propagandan och anmäler sig som soldater i tyska armén. Men krigets verklighet visar sig vara en helt annan, som inte går att förmedla till dem som inte upplevt den. Detta visas tydligt när huvudpersonen Paul på permission besöker sin hemstad och försöker övertyga sin gamle lärare och dennes unga skolklass om krigets fasor. Han lyckas inte. Filmens slutscen är vida berömd, den lär var uttänkt av den store tyske filmfotografen Karl Freund. På västfronten intet nytt är en uttalat pacifistisk film, men hur mycket har den påverkat?

HE