USA 1950 Regi: Billy Wilder. Manus: Billy Wilder, Charles Brackett, D M Marshman jr efter Bracketts och Wilders historia ”A Can of Beans”. Foto: John Seitz. Musik: Franz Waxman, Richard Strauss. I rollerna: William Holden (Joe Gillis), Gloria Swanson (Norma Desmond), Erich von Stroheim (Max von Mayerling), Nancy Olson (Betty Schaefer), Fred Clark (Sheldrake), Lloyd Gough (Morino), Jack Webb (Artie Green), Cecil B. De Mille, Hedda Hopper, Buster Keaton, Anna Q. Nilsson, H.B. Warner (sig själva).
Det fanns en tid då stumfilmen ansågs som föråldrad. Då dess stjärnor och genier ansågs förlegade och smått löjliga. Det fanns en sådan oupplyst tid för länge sedan.
Filmbranschen har alltid haft inställningen att förra årets mästerverk skall glömmas i år. Bara de nya produktionerna räknas. Först när filmerna blivit riktigt gamla, så gamla att de inte längre utgör ett kommersiellt hot, kan de tas till heder igen. 1950 kunde man tydligen i vidsynta kretsar börja uppskatta stumfilmen igen.
Billy Wilders film Sunset Boulevard rör sig bland innevånarna på denna gata, bland de bortglömda stjärnorna av igår. En av dem bor isolerad i ett magnifikt residens. Hon har länge planerat sin come-back och skrivit ett manus värdigt hennes storhet, ett tusensidigt opus. Allt som behövs nu är en van manusförfattare för att putsa lite.
Det är en svart komedi Billy Wilder gjort och visst satiriserar han över stumfilmsstjärnornas glamour och liv större än livet. Men samtidigt visar han en äkta känsla för denna förgångna tid då filmkonsten stod på sin höjdpunkt, då de stora filmmänniskorna sågs som kungligheter och guddomar, då filmen var större än film. Och de är faktiskt med i Wilders film: H B Warner, Anna Q Nilson (från Malmö ursprungligen), Cecil B DeMille, Buster Keaton. Erich von Stroheim. Och inte minst Gloria Swanson.
Hon hade varit med om allt själv. Hon hade börjat som badflicka i Mack Sennetts komedier. Hon hade blivit den mest gloriöst klädda filmdivan i en serie filmer av Cecil B DeMille, beryktade för sina ekivoka teman och sina luxuösa badrumsscener. Hon hade själv producerat filmer, bland annat den ödesdigra Queen Kelly, i regi av Erich von Stroheim och med pengar från pappa Kennedy, senare presidentfader.
När hon i Sunset Boulevard i sitt privata visningsrum ser sina gamla filmer är det verkliga filmer med Gloria Swanson på höjden av sin karriär vi får se. När hon yttrar den klassiska repliken ”We had faces then” kunde hon inte ha mer rätt.
HE