Pelle Eroberen
Regi: Bille August.
Manus: efter Martin ANdersen Nexøs roman med samma namn.
Foto: Jörgen Persson.
Musik: Stefan Nilsson.
Ljud: Niels Arild Nielsen & Lars Lund.
Klipp: Janus Bileskov Jansen.
Scenografi: Anna Asp.
Kostym: Kicki Ilander, Gitte Kolvig & Birthe Qualmann.
Produktion: Per Holst Filmproduktion i samarbete med Svensk Filmindustri, Det Danska Filminstitutet, Svenska Filminstitutet & Specialarbetarförbundet i Danmark (SID), Danmark 1987.
Roller: Pelle Hvengaard (Pelle), Max von Sydow (Lasse), Erik Paaske (förvaltaren), Kristina Törnqvist (lilla Anna), Morten Jørgensen (lanteleven), Axel Strøbye (Kongstrup), Astrid Villaume (hustrun), Björn Granath (Erik), Lena Pia Bernhardsson (”Soen”), Troels Asmussen (Rud), Anna Lise Hirsch Bjerrum (Karna), Buster Larsen (Ole Køller), Lars Simonsen (Nils Køller), John Wittig (lärare Fris), Benjamin Holck Henriksen (Henrik Bødker), Thure Lindhardt (Nilen), Anne Sofie Graabøl (jungfru Sine), Daniel Roosen (prästsonen), Thyge Andersen (skräddaren), Wilhelm Weber (förmannen), Henrik Hansen (Gustav).
Svensk premiär: 25/12 1987 Röda Kvarn (Stockholm), Victoria (Göteborg), Camera (Malmö), Palladium (Lund), Filmstaden (Helsingborg), Röda Kvarn (Kristianstad), Spegeln (Uppsala), Filmstaden (Linköping), Filmstaden (Västerås), Roxy (Örebro).
Längd: 103 minuter.
Pelle Erövraren, Bille Augusts i Cannes Guldpalmbelönade film, bygger på Martin Andersen Nexøs roman med samma namn. Det är berättelsen om hur den unge Pelle (Pelle Hvenegaard) och hans far Lassefar Max von Sydow) tvingas flytta från ett av svälten drabbat Sverige för att söka plats som statare på Bornholm. De hamnar allra längst ned på den sociala stegen, berövade alla rättigheter och allt hopp om bättre förhållanden. Lassefar har inte kraft nog att hävda sig, men det enda han har, sin kärlek till sonen Pelle, är det som precis lyckas rädda dem från undergång.
De svenska recensenterna gjorde allt för att överträffa varandra i beröm:
”Pelle Erövraren är en stor film. Då avses inte bara att den pågår i drygt två och en halv timme och att den med sina tjugo miljoner är en av de dyraste nordiska någonsin. Nej, framför allt är det en mästerlig och vital skildring av den nordiska fattigdomen, så som den såg ut för etthundra år sedan. Dess episka kraft rullar fram med styrkan hos en stenkross och varje enskild scen har en säregen kraft. Bland mycket annat avslöjar filmen att dansken Bille August är en berättare med mycket känsliga sinnen.” [Arne Norlin, AB 26/12 1987]
”Bille August, bildmakaren, är inte mindre imponerande — tacka Jörgen Perssons lyriskt förtätade kameraarbete för det. Bilder som är ingivelserika: Pelle som blir skrämd av Fruns löständer i ett glas uppe på Herrgården. Eller när Pelle piskar av sig sina aggressioner med nässelkvast på kompisens rygg — och inser vad och varför han gör det. […] Bilder av några som sitter stela av is och annan död i en eka i det vintermörka vattnet. […] Men mest: bilder av en far–son-relation, där värmen är beständig, men vuxenrollen är på väg att skifta. Pelle Erövraren är en film som fyller mitt hjärta med lycka och mina ögon med glädje. Ändå är det ju en film med så mycket smärta i! En av de allra största 80-talsfilmerna!” [Sven E Olsson, Arbetet 28/12 1987]
”Det är en mästerlig film, mänskligt berikande, dramatisk och poetisk, en berättelse om förnedring och storhet, om drömmar och besvikelser men också om styrkan och hoppet hos det som spirar upp även ur tillvarons understa skikt. […] Bille August fångar med ett hjärtats mästerskap [Pelles och Lassefars] förhållande i scener mättade med medkänsla och ofta med poesi. Över huvud taget har Bille August en gudabenådad förmåga – kanske härstammande från hans tid som filmfotograf i början av karriären – att med några få kamerainställningar fånga in ett brett dramatiskt skeende.” [HW, UNT 28/12 1987]
NB