Paris sover

Paris qui dort
Regi, manus: René Clair. Foto: Maurice Desfassiaux, Paul Guichard. Klipp: René Clair. Dekor: André Foy. Produktion: Les Films Diamant, Henri Diamant-Berger, Frankrike 1923.
Skådespelare: Henri Rollan (Albert, vaktmästare i Eiffeltornet), Albert Préjean (flygaren), Madeleine Rodrigue (Hesta, flygpassagerare), Martinelli (dr Crase), Marcel Vallée (skurk), Staquet (handlare), Pré, junior (detektiv), Myla Seller (fröken Crase). Ej visad offentligt på biograf i Sverige. Längd: 80 minuter. OBS! Engelska texter!


Genom välvilligt tillmötesgående från Franska Ambassadens Cinematek har Filmstudion fått tillfälle att visa ett antal filmer av René Clair. Då filmerna även visas på andra ställen kan de dessvärre inte visas i kronologisk ordning. De fem filmerna täcker bara en del av Clairs produktion, han gjorde ca 30 filmer. Bland annat finns ingen av hans engelskspråkiga filmer med, men å andra sidan två filmer som aldrig visats offentligt på biograf i Sverige.

Clair föddes 1895 i Paris. Hans föräldrar hade en matvaruaffär i närheten av Hallarna, så han lärde tidigt känna livet och människorna i Paris. Under sin uppväxt skrev Clair mängder av poesi, och även teaterpjäser, han hade förstående föräldrar och lärare. Efter första världskriget etablerade sig Clair som journalist. Mer av en slump kom han att få några roller i ett par filmer. Han gillade inte att vara skådespelare, men blev intresserad av arbetet bakom kameran.

Paris sover är Clairs första film. Den är gjord på en minimal budget och med tekniskt primitiv utrustning. Vid ett tillfälle hade inte filmsällskapet tillräckligt med pengar för att betala vad det kostade att åka hiss upp i Eiffeltornet. Clair klippte filmen själv med hjälp av en sax, en lampa och en klisterburk.

Filmen är en lätt bisarr historia om en vetenskapsman som lyckas stoppa tiden i Paris. Men några som befinner sig uppe i höjden undgår att drabbas, såsom vaktmästaren i Eiffeltornet och personer i ett flygplan. Filmen har liksom många senare verk av Clair sin styrka i sina infall och sin fantasi, medan själva historien är lite svår att ta riktigt på allvar och det finns naturligtvis också en inlagd kärlekshistoria. Men det är alltid förtjänstfullt och uppfriskande med slängar mot galna vetenskapsmän.

Clair säger själv: ”Den gamla goda tiden för min del är kanske åren kring sekelskiftet, dit jag förlägger handlingen i de flesta av mina filmer, en epok som jag minns tydligt.” Att exakt specificera när Paris sover utspelar sig är meningslöst, men det måste nog vara en bit efter sekelskiftet, eftersom bland annat flygplan spelar en viktig roll i handlingen.

HE

   

© Uppsala Filmstudio