Pinocchio

Regi: Ben Sharpsteen, Hamilton Luske. Regiassistenter: Bill roberts, Norman Ferguson, Jack Kinney, Wilfred Jackson, T Hee. Manus: Ted Sears, Otto Englander, Webb Smith, William Cottrell, Joseph Sabo, Erdman Penner, Aurelius Battaglia, efter berättelsen av Collodi (Carlo Lorenzini). Animationsregi: Fred Moore, Franklin Thomas, Milton Kahl, Vladimir Tytla, Ward Kimball, Arthur Babbitt, Eric Larson, Wolfgang Reitherman. Animation: Jack Campbell, Benny Wolf, Don Towsley, Oliver M Johnston Jr, Don Luske, Johm Lounsbery, Norman Tate, John Bradbury, Lynn Karp m fl. Bakgrunder: Claude Coats, Merle Cox, Ed Starr, Ray Huffine. Konstnärlig ledning: Charles Phillippi, Hugh Hennesy, Kenneth Anderson, Dick Kelsey, A Kendall O’Connor, Terrell Stapp, Thor Putnam, John Hubley, McLaren Stewart, Al Zinnen. Musik: Leigh Harline, Ned Washington, Paul J Smith. Produktion: Walt Disney Productions, USA 1940. Svenska texter: Nils Bohman. Svensk regi: Per-Axel Branner. Svenska röster: Inga Tidblad (Pinocchio), Torsten Winge (Benjamin Syrsa). Övriga figurer: Geppetto, Redige John, Gidde, Stromboli, Lampgas, Blå fén, Figaro, Cleo, Monstrum. Längd: 88 minuter.


Ursprunget till marionetter ligger så långt tillbaka i tiden att det är höljt i dunkel. Det är dock mycket möjligt att det geografiska ursprunget är Indien, då en av landets äldsta legender handlar om guden Shiva, som av någon egendomlig anledning blir kär i en av hustrun Parvatis marionetter. Marionetten Pinocchios ursprung är dock klarlagt. Han förekommer för första gången i en saga av italienaren Collodi (Carlo Lorenzini). För den stora allmänheten är dock Pinocchio kanske mer känd genom den tecknade film av Walt Disney som visas i kväll. Filmen är Disneys andra långfilm. Den första, Snövit, hade blivit en fantastisk succé (trots att bankirer och andra långivare inte alls trodde på idén och vägrade att stå för finansieringen). Men tillkomståret för Pinocchio, 1939, var inte så välvalt och trots strålande recensioner blev Pinocchio inte den ekonomiska framgång man hade hoppats på. Varför valde Disney då att göra film om en marionett? Ja, så här sade han själv:

”Det berodde kanske på att vi var medvetna om att man efter Snövit hade stora förhoppningar på nästa film. Vi tror att sagan om Pinocchio skall motsvara dessa. Det finns ju massor av andra fésagor att välja på, men jag har på känn att Pinocchio tog hem spelet därför att den lille träpojken genast blev våldsamt populär i studion — och det är en sak som betyder mer än halva arbetet för mig. Tycker mina medarbetare om historien kan man vara säker på att de lägger med särskilt stor omsorg på arbetet. Det är ju en liten idealisk historia, inte minst som underlag för en tecknad film, och vi har försökt att i filmen överföra de egenskaper som gör sagan så underhållande, nämligen humor, spänning, skönhet och känsla, och så har vi naturligtvis försökt göra sagan om Pinocchio just så levande som miljoner människor ser den i sin fantasi.”

Så långt Disney själv. Och nog måste man ge honom rätt. Det är alldeles uppenbart att tecknare och andra medarbetare måste ha känt en enorm arbetsglädje när det gäller denna film. Ingen annan Disneyfilm är lika detaljerad när det gäller bakgrunder, sidoeffekter etc. Detaljerna är så många att det sannolikt skulle ta minst fem visningar för att genomsnittsåskådaren skulle hinna uppfatta dem alla. Så har det också gått åt några teckningar för att göra denna film, närmare bestämt 450 000, ej inräknat alla skisser och layouter. Dessutom tillverkade studion handgjorda modeller av alla figurer och föremål som förekommer! Trots detta märkliga detaljarbete är Pinocchio i hög grad ett enhetligt arbete. Herbert Grevenius skriver så här i sin recension från 1941: ”Medarbetarlistan är oändlig, men ändå bär filmen i hög grad prägeln att vara en mans verk. Kollektivarbetet samlar sig till något som liknar en individuell reaktion. Det hör ihop med sagan, är medryckande att tänka på, men känns kusligt.”

LJ

   

© Uppsala Filmstudio