Nawals hemlighet

Incendies Kanada 2010. Regi: Denis Villeneuve. Manus: Denis Villeneuve och Valérie Beaugrand-Champagne efter en pjäs av Wajdi Mouawad. Producent: Luc Déry, Kim McCraw mfl. Foto: André Turpin. Musik: Grégoire Hetzel.
I rollerna: Lubna Azabal (Nawal Marwan), Mélissa Désormeaux-Poulin (Jeanne Marwan), Maxim Gaudette (Simon Marwan) m.fl.


Det är inte ofta man ser biobesökare bryta upp och gå mitt i en film, men det hände när jag såg Nawals hemlighet. Jag blev lite förvånad, eftersom filmen erbjuder både spänning och dramatik. Men kanske var de helt enkelt på jakt efter en lättare popcornrulle för att komma i feststämning denna fredagskväll, och för det syftet är det nog helt fel val.

Själv sögs jag in i historien om de unga tvillingarna Jeanne och Simon och deras jakt på sanningen om deras ursprung. Filmen tar sin början i Kanada när deras mamma dör och lämnar efter sig två brev att levereras. Ett brev ska till en bror, som de inte visste att de hade. Det andra brevet ska till deras far, som de trodde var död. För att hitta dem behöver de bege sig till ett fiktivt, krigshärjat land i Mellanöstern, med starka likheter med Libanon. Bit för bit lägger de ett pussel och får sig till livs en historia som deras mor aldrig berättade för dem.

Även om man som jag är måttligt intresserad av politik och krigshistoria i Mellanöstern, är det här en film som verkligen engagerar och berör på djupet.

Jakten på mottagarna av breven är lite av en detektivhistoria, med flera överraskande vändningar. Samtidigt är det en stark skildring av de värsta sidorna av krig och vilka konsekvenser det får generation efter generation. I stället för att se kriget på avstånd i form av generaler, bomber och stridsvagnar, får vi det nära, in under huden. Det är många starka bilder med tortyr, mord och våldtäkter. Och hela tiden härjar det meningslösa våldet utan kontroll, likt präriebränder (vilket också gett filmen dess franska titel, Incendies.)

Det här är ingen film man blir glad av. Snarare för denna tunga historia tankarna till klassisk grekisk tragedi. Men kanske går det ändå att ana ett uns av hopp och ljus mitt i allt mörker. Det finns ett underliggande budskap om fred och kärlek, om att förlåta det som inte går att förlåta, om att försonas med sitt livsöde och om nödvändigheten i att söka sitt ursprung för att kunna växa upp och bli en hel människa.

JE

   

© Uppsala Filmstudio