Regi, manus, klipp: Jesper Ganslandt. Foto: Fredrik Wwnzel. Musik: Erik Enocksson. Produktionsdesign: Catharina Nyqvist Ehrnrooth. Kostym: Kajsa Severin. Produktion: Fasad AB. Svensk premiär: 23.10.2009. I rollerna: Olle Sarri, Françoise Joyce, Niclas Gillis, Sean Pietrulewicz, Eva Rexed, Samuel Haus. Längd: 83 min. 35 mm.
En man vaknar upp blodig på ett badrumsgolv. Han har inga minnen av vad som hänt men försöker fly undan och förtränga men till sist måste han konfronteras med sina handlingar. Det är en egentligen ganska enkel historia men berättad på ett intressant sätt där varje gest och varje mening får en laddad undermening. DN:s Maaret Koskinen skrev att det var en minimalism som imponerade. Det blir en från början mycket fragmentarisk historia. Till och med förtexterna bara antyder vad som står där och bara så småningom fylls konturerna ut i skeendepusslet. Huvudpersonen rör sig hela tiden genom ett likaledes sönderbrutet och oklart stadsrum och detta speglar oupphörligen den panik som ligger inom honom.
När filmen spelades in fick inte huvudrollsinnehavaren Olle Sarri läsa manuset på förhand utan fick bara reda på vad som skulle hända under inspelningens gång. Detta bidrog kanske till att förstärka denna känsla av osäkerhet. Man noterade på en del håll lite förvånat att Olle Sarri, som egentligen är en utpräglad komiker, fick en sådan roll men handlar inte komik ofta om rena paniksituationer på gränsen till ren ångest? En rolig feel-badfilm har upphovsmännen karaktäriserat det hela som.
PQ