Frozen River

USA 2008. Regi: Courtney Hunt. Manus: Courtney Hunt. Producent: Chip Hourihan och Heather Rae. Foto: Reed Morano. Klippning: Kate Williams. Musik: Peter Golub och Shahzad Ismaily. I rollerna: Melissa Leo (Ray Eddy), Misty Upham (Lila Littlewolf), Mark Boone Junior (Jacques Bruno), Charlie McDermott (T.J. Eddy) och James Reilly (Ricky Eddy). Längd: 97 min.


Ray Eddy sitter utanför sin husvagn och gråter och röker om vart annat. Det är några dagar kvar till julafton och hennes spelberoende man har stuckit med de gemensamma besparingarna och lämnat henne ensam med deras två söner. Drömmen om att kunna köpa en ny husvagn har därmed gått i kras. De lever på ruinens brant, med middagar bestående av popcorn och läsk, och slutligen tycks den kriminella vägen vara den enda som leder mot en dräglig tillvaro. Tillsammans med indiankvinnan Lila Littlewolf börjar Ray smuggla illegala invandrare från Kanada till USA över den frusna St. Lawrencefloden. Uppgiften är dock allt annat än lätt. Polisen är på sin vakt, mellanhänderna skyr inga medel för att nå sina mål och den svarta isen knakar oroväckande under dem.

Frozen River är den 44-åriga Courney Hunts regidebut. Med en inspelningstid på några veckor och en minimal budget är den en påminnelse om att det inte krävs en fet plånbok för att göra bra film. Den är också en påminnelse om att det inte krävs män för att göra dessa filmer. Filmbranschen är fortfarande hopplöst mansdominerad men i Frozen River är herrarna förpassade till biroller såväl bakom som framför kameran. Melissa Leo oscarsnominerades för sin insats som den hårt ansatta Eddy, Misty Upham lämnar ett minst lika starkt avtryck i rollen som hennes buttre vapendragare och samspelet dem emellan är själva kittet i denna frusna historia.

Ironiskt nog hade den kommersiella succén kanske ändå uteblivit om det inte varit för en klapp på axeln från en manlig kollega. När Quentin Tarantino i fjol överlämnade juryns stora pris vid Sundance filmfestival beskrev han hur Frozen River placerade hans hjärta i ett skruvstäd och sedan fortsatte att dra åt tvingarna ända fram till sista bildrutan. Enligt Courtney Hunt var det hans beröm som gjorde att filmen verkligen tog fart. Det är naturligtvis sorgligt om det ska krävas att en manlig regissör ”godkänner” filmen för att den ska blir en succé, men samtidigt säger det en del om filmens styrka om den klarar att krossa hjärtat på någon som umgås med gangsters, nazister och blodtörstiga zombies till vardags.

FS

   

© Uppsala Filmstudio