Jens Jonsson 2008. Manus: Jens Jonsson, Hans Gunnarsson. Foto: Askild Vik Edwardsen. Ljud: Göran Edström. Musik: Martin Willert. Produktionsdesign: Josefin Åsberg. Kostym: Viktoria Mattila. Klipp: Kristofer Nordin. Produktion: BOB Film North i samarbete med Nordisk film A/S, Filmpool Nord AB, SvT, Razor Film Produktion GmbH, Jeans Jonsson AB och BOB Film Sweden AB. Längd: 112 min. premiär: 25.1.2008 (Göteborgs filmfetstival).
I rollerna: Jerry Johansson (Rille), Hampus Johansson (Erik), Georgi Staykov (pappa), Ann-Sofie Nurmi (mamma), Frederik Nilsson (Väg-Gunnar), Alicia Stewén (Anja), Carolina Westman (Josefin), William Blomfeldt (Mikko), Camilla Larsson (gympaläraren), Emelie Strömberg (UG-ledare), Sten Elfström (man på bussen), Genny Bergvall (pappans asiatiska flickvän), Denisa Sjölund (pappans ryska flickvän), Alf Andersson (busschauffören), Sigbritt Nilsson (sjuksköterskan).
Rille är kung i sitt eget rike, fritidsgårdens pingisrum, där han t o m anförtrotts nyckeln till racketskåpet. Utanför är det inte lika muntert. Där är han närmast hackkyckling med en lillebror Erik som är populär bland kamraterna men inte lika lojal mot sin utsatte bror. Hemmet är vad man brukar beteckna dysfunktionellt. Den smått överviktiga mamman försöker gång gång starta en frisörsalong utan att riktigt lyckas. Pappan är alkholiserad och mestadels frånvarande. Rille träffar dock en tjej som blir han fumliga ungdomskärlek. Men så dyker pappan upp och gamla familjehemligheter kommer idagen och de två brödernas redan ansträngda lojalitet sätts på nya prov.
Det var inte utan stora förväntningar som man mottog Jens Jonssons biograffilmdebut. Han hade tidigare gjort sig bemärkt med en rad egensinniga kortfilmer och tv-serien God Morgon alla barn (2005) som utspelades i en minst sagt skruvad skolmiljö. Det speciella bildspråk som fanns i tv-serien med sin kyliga pastellfärger återkommer också i denna film. Det hade sedan länge talats om hur svårt han hade att få igenom sina filmprojekt hos de filmkonsulenter som anses tänka i alltför konventionella banor. Positivt inställda kritiker tyckte också att denna film var välgörande fri från ett störande vardagsbrus som alltid tycks stå på i nya svenska filmer. Mer kritiskt inställda röster menade att det blev lite för tunt där manusförfattaren Jens Jonsson inte var på samma nivå som bildberättaren med samma namn.
POQ