Be kind rewind

USA 2008. Regi och manus: Michel Gondry. Producent: Georgess Bermann och Toby Emmerich. Foto: Ellen Kuras. Klippning: Jeff Buchanan. Musik: Jean-Michel Bernard. I rollerna: Mos Def (Mike), Jack Black (Jerry), Danny Glover (Herr Fletcher), Mia Farrow (Fru Falcewicz), Melonie Diaz (Alma), Arjay Smith (Manny), Paul Dinello (Mr. Rooney), Sigourney Weaver (Fru Lawson). Längd: 101 min.


Filmvärlden har inte varit sig riktigt lik sedan den isländska popstjärnan Björk slukades av en illasinnad nallebjörn för femton år sedan. Den fantasifulla musikvideon till Human behaviour blev fransmannen Michel Gondrys stora genombrott och startskottet för en unik filmkarriär. Med filmer som Eternal Sunshine of the Spotless mind och den av Filmstudion nyligen visade Science of Sleep har Gondry visat att han inte räds att testa gränserna för det traditionella filmberättandet. Konflikterna i hans filmer är förvisso rotade i en välbekant vardag – det är kärlekstrubbel, strul på jobbet och problem med hyran – men samtidigt finns det inga krav på att det som sker ska vara realistiskt eller ens logiskt. Man kan bokstavligt talat gå vilse bland bortträngda barndomsminnen eller fly iväg till drömmarnas land.

Gondry har själv beskrivit sig som en obotlig nostalgiker som längtar tillbaka till en mer oskuldsfull plats, och på sätt och vis kan även Be kind rewind ses som en resa tillbaks till en mer oskuldsfull tid. En tid innan nedladdning och DVD, då videobutikerna var sprängfyllda med klumpiga VHS-kassetter som kunderna uppmanades att spola tillbaks före återlämnandet. Mike (Mos Def) jobbar i en sådan butik när hans vän Jerry (Jack Black) dyker upp och ställer till trubbel. Jerry har nämligen blivit magnetisk i ett försök att sabotera ett kärnkraftverk, och alla vet ju att magnetism och VHS-kassetter är en sällsynt dålig kombination. Faktum är att varenda rulle i butiken avmagnetiserats. Vad göra? Stänga butiken? Nej, självfallet ger sig de kreativa vännerna i kast med att själva spela in nya versioner (eller ”sweda” som de själva kallar det) av allt från Ghostbuster och Robocop till Driving miss Daisy. På så vis blir Be kind rewind också en fantasifull hyllning till storfilmerna från VHS-epokens glansdagar.

Resultatet är lika skruvat och roligt som det låter, och det står klart att Gondry skapat ännu en film som ingen annan förmodligen hade kommit på tanken att göra. Just nu jobbar han med en animerad film som han beskriver som ”en blandning mellan Svamp-Bob Fyrkant och en massa blodiga gangsterfilmer”. Jag har ingen aning om vad det innebär i praktiken, men jag misstänker att filmstudion kommer att få anledning att återkomma till Gondrys fantastiska universum.

FS

   

© Uppsala Filmstudio