Princess

Gore och gulligt. Japansk manga, tecknade serier och filmer, blandar gärna det söta och gullig i sagotraditionen med det grymma och våldsamma. Man kan säga att sagans mest extrema ytterligheter återförenas.

Tar man sedan denna bild- och uttrycksvärld, flyttar den över halva jordklotet och ympar den på en filmtradition fylld av dogma, relationsdrama, mörka familjehemligheter, våld, porr, religion, Dreyer, Strindberg och Sandemose blir ytterligheterna så många att genrebetckningarna inte längre räcker till.

Det är den danske tecknaren och filmaren Anders Morgenthaler som berättar historien om missionären August som återvänder hem för att hämnas sin syster porrstjärnan Christinas död. Mitt i korselden under moralkriget hamnar Christinas femåriga dotter Mia.

Det är en historia om skuld och ansvar, om vrede och självrättfärdighet. Också om konsekvenserna av handlingar som inte alltid stämmer med intentionerna. Om våld som feghet.

Men med valet av form – en tecknad film om ett mycket vuxet ämne – blir filmen också underförstått en kommentar av mediet i sig. Porr och den branschens utnyttjande av människor fördöms samtidigt som våldsskildringarna blir allt mer extrema och dominerande i vardagsutbudet av film och tv.

Vilken förebild har Mia att se upp till? Mamma – en död porrfilmsaktör? Morbror – en massmördande missionär?

NB