Vikarien

(Yi Ge Dou Bu Neng) Kina 1999. Regi: Yimou Zhang. Manus: Xiangsheng Shi. Producent: Yu Zhao & Weiping Zhang. Foto: Yong Hou. Musik: Bao San. I rollerna: Minzhi Wei (Wei Minzhi), Huike Zhang (Zhang Huike), Zhenda Tian (By chef ), Enman Gao (Lärare Gao), Zhimei Sun (Sun Zhimei) Yuying Feng (TV receptionist), Fanfan Li (TV programledare) m.fl. Längd: 106 min.
När kulturrevolutionen bröt ut i Kina 1968 tvingades den då 16-årige Zhang Yimou att avbryta sina studier och skickades istället ut på landsbygden för att arbeta. Tio år senare fick han kämpa för att få möjlighet att utbilda sig till fotograf eftersom han ansågs vara för gammal. Det är därför inte så konstigt att Yimou är kritisk till barnarbete. Med filmen Vikarien vill han påtala hur viktigt det är att barn fullföljer sin skolgång och inte uppmanas att börja arbeta för att försörja familjen.
Yimou fick sin fotografutbildning till slut och det är tydligt att det estetiskt visuella är en viktig del av hans filmer. Han är en man av många talanger. Han började sin filmkarriär tillsammans med Chen Kaige och arbetade bl a som kameraman på dennes internationella genombrottsfilm Den Gula Jorden från 1984. (Kaige och Yimou anses vara de främsta företrädarna för den kinesiska filmrörelse som kallas den femte generationen). Yimou var också skådespelare i filmen A Terra Cotta Warrior. Han debuterade som regissör 1987 med Det röda fältet.
Vikarien handlar om Wei 13 år, som vikarierar som klassföreståndare i en fattig landsby åt en lärare som måste sköta om sin sjuka mor. Hennes främsta uppgift är att hålla kvar eleverna i skolan, att inte låta föräldrarna sätta dem i arbete. När en elev försvinner till storstan följer Wei efter för att föra honom tillbaka till byn.
Filmen är inspelad med minimal budget i en fattig provins i västra Kina. Samtliga medverkande är amatörer och spelar sig själva. Yimou lät inte barnen läsa något manus, han berättade istället för dem vad som skulle hända härnäst och frågade hur de skulle göra i en sådan situation. Sen filmades det som kändes naturligt för barnen. Långa avsnitt, främst stadsscenerna, har filmats med dold kamera. Barnen och medverkande statister fick gå runt bland gatubefolkningen med gömda mikrofoner för att kunna ta upp ett verkligt ljud. Det var ett sätt för regissören att få de medverkande att glömma bort att de blev filmade.
KHÅ

© Uppsala Filmstudio