Sällan har väl en debutfilm inneburit ett sådant massivt genombrott som François Truffauts De 400 Slagen. Filmen renderade honom regipriset i Cannes 1959 och kom att betraktas som ett av den franska nya vågens allra mest inflytelserika verk.
Förväntningarna var således högt ställda på uppföljaren, inför vilken Truffaut vände sig till den amerikanska kiosklitteraturen och film-noir traditionen för att hitta inspiration. "På grund av min beundran för amerikansk film hade jag lust att betala min skuld till den" har Truffaut själv sagt apropå sitt val att använda David Goodis gangsterroman "Down There" som utgångspunkt för Skjut på Pianisten.
Filmens handling kretsar kring pianisten Charlie, som efter det att hans karriär som konsertpianist slagits i spillror livnär sig på att klinka piano på en sjabbig bar i Paris. Friden bryts dock när en äldre broder störtar in i salongen med ett gäng gangstrar hack i häl, varpå Charlie snart dras in i en härva av smutsiga affärer, kidnappning och mord.
Inom ramarna för denna pastischartade gangsterhistoria ryms dock även en fängslande skildring av ett tragiskt människoöde.
FS