À bout du souffle

TILL SISTA ANDETAGET. Regi: Jean-Luc Godard. Manus: Jean-Luc Godard efter en idé av François Truffaut. Foto: Raoul Coutard. Musik: Martial Solal. I rollerna: Jean Seberg (Patricia Franchini), Jean Paul Belmondo (Michel Poiccard alias Laszlo Kovacs), Daniel Boulanger (kommissarie Vital). Frankrike 1959 Längd: 89 min. Engelska texter.

1959 är ett viktigt år i filmhistorien. Det var då som den franska vågen debuterade Genombrottet kom på festivalen i Cannes där François Truffaut, kritiker i Cahiers du Cinema fick Grand Prix. Senare kom hans kollega Jean-Luc Godard med sin debutfilm Till sista andetaget, som fick regissörspriset i Berlinfestivalen följande år. Vad som var en sensation framstår klart om man jämför den med en annan uppmärksammad fransk film från samma år, Hiroshima mon amour. Berättartekniskt och innehållsmässigt är det skillnaden mellan Gammalt och Nytt. Men vad som ändå är karakteristiskt för det berättartekniska i Till sista andetaget och De 400 slagen är att det inte var något nytt. De hade bara omskapat de gamla stilistiska nyskaparna till sin egen tid och verklighet. I Truffauts fall var det Jean Vigo, hos Godard var det bla den amerikanska "film noir" med sin högt drivna berättarteknik. Det var inget nyskapande utan en renässans för filmspråket. []

I Sverige mottogs den franska vågen ganska blandat. Truffaut höjdes omedelbart till skyarna medan Till sista andetaget mottogs mera kallsinnigt. Då var den svenska filmkritiken än mer litteraturskadad än den nu är. En sådan kritisk nolla som Staffan Tjerneld i Expressen bedömde filmen ur en snäv pseudolitterär synpunkt och tyckte att den var enbart olustig och cynisk. Liknande omdömen fälldes av Jurgen Schildt som emellertid senare har gjort helt om. Omsvängningen gentemot Godard kom först med Leva sitt liv som mottogs lika entusiastiskt som De 400 slagen på sin tid. Reaktionen mot Till sista andetaget var inte svårförståelig. Den måste ha tett sig utmanande mot den litterärt färgade filmsyn som hade växt upp van med att betrakta film försett med ett litterärt alibi, Bergman hade redan då högkonjunktur bland kritiker.

&endash;Vous êtes vraiment une dégueulasse.

&endash;Qu'est-ce que c'est dégueulasse?

PQ (ur Uppsala Filmstudios program våren 1970)

© Uppsala Filmstudio