Pillow book

[The pillow book] Nederländema/Frankrike/Storbritannien 1995. Regi: Peter Greenaway. Manus: Peter Greenaway. Foto: Sacha Vierny. Klippning: Chris Wyatt, Peter Greenaway. Musik: Paul van Brugge. Scenografi: Wilbert van Dorp, Andrée Putnam, Emi Wada. Producent: Kees Kasander. I rollerna: Vivian Wu (Nagiko), Yoshi Oida (förläggaren), Ken Ogata (pappan), Ewan McGregor (Jerome), Hideko Yoshida (mostern/husjungfrun), Judy Ongg (mamman), Ken Mitsuishi (maken), Yutaka Honda (Hoki), Barbara Lott (Jeromes mamma), Miwako Kawai, Chizuru Ohnishi, Shiho Takamatsu, Aki Ishimaru (Nagiko som ung), m.fl. Längd: 126 min.
Nagiko har varit besatt av skriften sedan hon var liten och hennes far kalligrafen skrev en födelsedagshälsning i hennes ansikte varje år. Som vuxen letar hon efter någon som kan skriva på henne, eller någon som hon kan skriva på. Hennes förebild är Sei Shonagon, en hovdam från 1000-talet som skrivit en berömd bok om livets glädjeämnen, framför allt erotiken. Ett traditionellt äktenskap med en man som inte är intresserad av erotisk skrift fungerar inte, så hon rymmer från Japan till Hong Kong för att böja ett nytt liv och skaffa sig intressanta erfarenheter för sin bok. I Hong Kong träffar hon den mångspråkige Jerome. Han verkar vara svaret på hennes drömmar om ett förbund mellan skrift och erotik. Genom honom kommer hon också på ett sätt att hämnas på den bokförläggare som utnyttjade hennes far. Detta får hennes och Jeromes förhållande att ta en ödesdiger vändning.
Med Pillow Book följer Greenaway upp de smått unika bildexperiment han böjade med i Prosperos böcker. Han överlappar den stora bildrutan med mindre bilder som flyter förbi i över- eller nederkanten, och textpartier som flyter förbi ovanpå detta, och skapar ett slags filmiskt collage. Man kan tro att detta skulle te sig plottrigt och oöverblickbart, men tvärt om blir resultatet ett slags syntes där man får se flera olika händelser samtidigt, från olika platser och tider, och ett oväntat samband mellan dessa blir plötsligt synligt. Greenaways filmer har alltid varit upptagna av sex och död. Här visar han att skrivkonsten kan kopplas ihop med båda dessa. Nagikos äventyr är ett slags bildningshistoria som är cyklisk – vid filmens slut sluts också en cirkel och vi är tillbaka vid utgångspunkten.
EL

© Uppsala Filmstudio