Sverige 2003. Regi: Björn Runge. I rollerna: Pernilla August, Jakob Eklund, Marie Richardson, Leif Andrée, Ann Petrén, Peter Andersson, Sanna Krepper, Ingvar Hirdwall, Magnus Krepper, Camilla Larsson. Längd:108 min.
Björn Runge satt länge med två olika manus men kom aldrig riktigt vidare. Det var då han kom på snilleblixten att ta det bästa från vardera manus och slå ihop till ett. Det resulterade i prisvinnaren Om jag vänder mig om med några av Sveriges skickligaste skådespelare.
Vi får följa några människor vars liv tagit en riktning som egentligen inte är någon till lags. Det är relativt mörka historier om svek, lögner och sorg men vi får också se möjligheter till försoning och ett ljus i slutet. Trots de svarta känslorna blir det ibland tragikomiskt och absurt. Ett exempel är när vi får veta att paret, som har tillkallat en murare för att dom vill mura in sig i sin villa, har 1000 burkar med vita bönor i källaren som de har beräknat att de kan leva på i 7 år. Paret är besvikna över en försvunnen dotter och vill i sin förnekelse inte längre delta i den yttre världen. Muraren Anders spelas av Magnus Krepper. Han är mannen som jobbar dygnet runt och försummar sin familj. Mötet med det besvikna paret får till slut Anders att ändra fokus för vad som är viktigt i hans liv.
Jacob Eklund och Pernilla August spelar det välbärgade paret Rickard och Agnes som utåt sett har ett perfekt liv med två barn, vackert hus och allt materiellt man kan önska. Han har dock ett förhållande med sin kollegas och väns fru. Det ligger hela tiden en spänning under ytan och under en parmiddag faller maskerna och avundsjuka och intriger avslöjas. En stor konfrontation blir det när Anita (Ann Petrén) söker upp sin före detta man Olof (Peter Andersson) tre år efter skilsmässan. Han lämnade henne hastigt för en 25 år yngre kvinna och nu vill Anita ha svar. Till en början verkar Anita bara vara en sorgsen och bitter kvinna, men hon visar sig ha en oväntad styrka och beslutsamhet som inte lämnar Olof eller hans nya kvinna Petra (Sanna Krepper) oberörda. En viss kritik mot välfärds-Sverige kan ibland anas. Framför allt handlar filmen om upplösning och om att ta ansvar för sina livsval. Om jag vänder mig om är en påminnelse om att lyssna och se varandra innan det är för sent.
PS / TL