Moln på drift

"Filmens verkliga ämne är arbetslöshet, men tyngdpunkten ligger mer på de psykologiska följderna av arbetslösheten än de ekonomiska. Huvudrollinnehavaren - Nikander - är hovmästare, dvs anställd i restaurangbranschen, som är ett ombytligt yrke och därför förhoppningsvis allmänt tillämpningsbart. I det här fallet har manusförfattaren kommit fram till ett lyckligt slut (hur man nu tolkar det, när vi inte har någon kunskap om att händelser efter döden överhuvudtaget existerar). Situationen med arbetslösheten här i Finland - liksom nästan var som helst annars i världen - och mest av allt dess psykologiska effekter är så desperata att jag tror att en film just nu inte kan ha något annat syfte än att dokumentera och inge hopp." [Aki Kaurismäki 1996]
Ibland faller åtminstone några bitar på rätt plats. Att det inom filmen finns vissa personsammansättningar som förefaller i det närmaste nödvändiga för filmernas framgång är en företeelse som finns genom hela filmhistorien. Ett tydligt exempel denna termin bland de filmer som Filmstudion visar är konstellationen Kieslowski/Preisner. Ett annat är skådespelaren Matti Pellonpää och hans inkarnation av många manliga huvudroller i Aki Kaurismäkis filmer. De föreföll vara det perfekta paret. Pellonpää avled 1995 och huvudrollen som hovmästare i Moln på drift var ursprungligen skriven för honom. Efter viss omarbetning togs rollen över av Kati Outinen som tidigare i Flickan från tändsticksfabriken visat sig vara i samma klass som Pelonpää i att förmedla Kaurismäkis visioner. Hon gjorde det även nyligen i Mannen utan minne.
Flera av Kurismäkis filmer har ofta ett "lyckligt" slut, eller åtminstone slut som kan peka i den riktningen, och de kan ibland ur en strikt verklighetssynpunkt förefalla föga trovärdiga. Men Kaurismäki vill, som han själv säger, inge någon form av hopp, och hans filmer är inte avfilmad veklighet.
HE