Once Were Warriors (Nya Zeeland, 1994) Regi: Lee Tamahori. Manus: Riwia Brown. Medverkande: Rena Owen, Temuera Morrison, Mamaengaroa Kerr-Bell, Julian Arahanga, Taungaroa Emile, Rachael Morris Jr., Joseph Kairau, Cliff Curtis, Pete Smith (III), George Henare, Mere Boynton, Shannon Williams, Calvin Tuteao. Längd: 103 min
Det här är inte någon lättsmält film. Om nu någon förväntat sig det. Den är grym, brutal och obarmhärtig, så långt ifrån det spekulativa hollywood man kan komma.
Filmen utspelar sig i en förort till Auckland på Nya Zeeland. Här bor det vita samhällets utstötta, maorier och ättlingar till de slavar som britterna tog med sig när de tog landet i besittning, och här bor familjen Heke. Pappa Jake som nyligen blivit arbetslös, igen, lever ut all sin maskulinitet, all sin råa styrka genom knytnävarna. Han slår för att åtnjuta respekt bland vännerna på ölhaket, och han misshandlar sin fru, Beth (otroligt bra portätterad av Rena Owen) för att visa sin plats i hemmet. Trots detta är det kvinnorna som håller ihop familjen, även om sprickorna börjar bli alltför tydliga. Dottern Grace drar sig alltmer undan till en annan verklighet i fantasin, och de två äldre sönerna dras in i gänggemenskap, respektive bilstölder.
Men detta Tamahoris förstlingsverk stannar inte vid den entydiga brutala ytan. Mitt i allt elände finns fortfarande kärlek. Den är kanske inte lika stark som när Jake och Beth gifte sig för arton år sedan men den framgår med all tydlighet och är välbehövlig för att man som åskådare skall orka med misären.
Filmen som bygger på en roman av Alan Duff från 1990 är även visuellt mycket slagkraftig. Något som kan ha sin förklaring i Tamahoris förflutna som reklammakare (jämför David Finchers filmer som innan han långfilmsdebuterade med Alien 3 och sedemera Se7en och The game regisserade musikvideos och reklam). Den myckna användningen vidvinkelobjektiv och ett fåtal, kraftiga, färger bidrar till filmens kontrastrika utformning.
Krigarens själ slog kassarekord på Nya Zeeland när den kom, blev en publikssuccé världen över och vann flera priser, bl a vid filmfestivalen i Montreal.