Jeanne - jungfrun av Orléans

Del 1: Striderna

Del 2: Fängelserna

"Ge 90-talets modigaste import en chans. Det är mycket sällan vi ges möjlighet att se en film som Jeanne - jungfrun av Orléans på bio. Mycket sällan."

M Weman, Nöjesguiden

Den märkliga historiska händelse som har Jeanne D'Arc som centralfigur har under de århundraden som gått sedan hon brändes på bål 1431 inte upphört att fascinera, både historiker och konstnärer. Det finns minst ett 20-tal filmer, med Carl Theodor Dreyers En kvinnas martyrium, 1928, som höjdpunkt. De relativt magra historiska fakta som finns inbjuder till mycket olika tolkningar. I detta ligger kanske ett irritationsmoment, men även en möjlighet till en egen konstnärlig tolkning.

Jacques Rivette tillhörde gruppen av unga filmentusiaster som debuterade omkring 1960 och som brukar benämnas "Nya Vågen". Rivette har aldrig valt några lätta vägar, han har ofta gjort mycket långa filmer med ofta intrikat berättarstruktur. Detta har medfört att han inte är särskilt känd, eller har upplevt några formidabla publiksuccéer, och han kan ibland utsätta åskådaren för svåra påfrestningar. Men detta behöver inte utesluta en fascination inför hans filmer.

Rivettes version av dramat om Jeanne D'Arc har anklagats för att vara tråkig, och/eller att det är för lite action. Men Rivette är inte intresserad av att gör någon actionfilm.

Hans intentioner tolkas på följande sätt av Trevor Johnston i Time Out Film Guide, Ninth Edition 2001: "Rivette vägrar att understryka sanningen eller annat i hennes heliga visioner, i stället är han mer intresserad i att visa kraften hos en idé formad av händelser, och användbarheten av denna idé när dess nytta i realpolitiken har nått ett slut. Han är med sin hjältinna genom att visa chocken som skapas av hennes könsöverskridande och i detaljer visa det institutionaliserade tvånget hos en monolitisk kyrka. Allt detta kan förefalla som den tristaste av historiska lektioner, men Rivettes mästerliga behärskning av den långa formen bäddar för en överväldigande upplevelse som involverar tankeprovokationer. Och när Jeanne bestiger bålet, blir starkt gripande."

HE

Jeanne la Pucelle
- Les batailles
- Les prisons
Frankrike 1992/93. Regi: Jacques Rivette. Manus: Christine Laurent, Pascal Bonitzer. Foto: William Lubtchansky. Klipp: Nicole Lubtchansky. Musik: Jord Savall.
I rollerna: Sandrine Bonnaire (Jeanne), André Marcon (Dauphin/Charles VII), Jean-Louis Richard (Tremoille), Marcell Bozonnet (Regnault de Chartres), Didier Sauvegrain(Raoul de Gaucort) mfl.
Längd: Del 1: 160 min.
Del 2: 176 min.

© Uppsala Filmstudio