Ghost World

(Ghost World) USA/Storbritannien 2001. Regi: Terry Zwigoff, Manus: Daniel Clowes, Terry Zwigoff, efter Daniel Clowes seriebok med samma titel. Foto: Alfonso Beato. Klippning, Carole Kravetz-Avkanian, Michael R Miller. Scenografi: Edward T McAvoy, Musik: David Kitav. I rollerna: Thora Birch (Enid), Scarlett Johansson (Becky), Steve Buscemi (Seymour), Brad Renfro (Josh), Illeana Douglas (Roberta), Bob Balaban (Enids pappa), Stacy Travis (Dana) mfl Längd: 111 minuter.
Innan Ghost World gjorde Terry Zwigoff en omtalad dokumentärfilm om en av serievärldens särlingar, Robert Crumb. I sin spelfilmsdebut fortsätter han med samma sak, dvs serier och särlingar. Byggd på en tecknad serieroman är det en tonårsfilm, men inte av något vanligt slag. Det förorts-USA som visas upp är en gräll, svagt skruvad serietidningsvärld, fast med klara band till verkligheten. Ett lätt satiriskt skimmer ligger över de plastiga miljöerna och den imbecilla kommersialismen som breder ut sig överallt. Mellan shopping-gallerior, snabbköp och hamburgerbarer driver Enid och Becky, två genomironiska 18-åringar som just slutat high school, genom det limbo som tar vid strax innan vuxenlivet börjat på allvar. De lever högt på sin blaserade outsider-identitet, och fördriver tiden med att fälla nattsvarta, dräpande kommentarer om alla idioter, losers och nördar omkring dem, samt lägga upp strategi inför sin coola framtid. Tills de stöter på världens ocoolaste person: Seymour, en ädelnörd i yngre medelåldern som lever för sin bluesskivsamling. Det börjar som ett grymt spratt flickorna kan inte låta bli att driva med en så uppenbar tönt. Men när Enid lär känna honom bättre upptäcker hon att hon och Seymour har mer gemensamt än man kunde tro, genom sin delade upplevelse av att stä utanför. Detta slår också upp en första spricka i hennes vänskap med Becky, eftersom det på samma sätt visar sig att skillnaderna dem emellan är större än väntat.
Deras tragikomiska tonårslandskap befolkas av mer eller mindre bisarra individer, kärleksfullt skildrade, och ackompanjeras av Seymours melankoliska 30-talsblues.
EL

© Uppsala Filmstudio