Silver City

USA 2004. Regi, manus, klipp: John Sayles. Foto: Haskell Wexler. Musik: Mason Daring. I rollerna: Chris Cooper, Richard Dreyfuss, Daryl Hannah, Tim Roth, Thora Birch, Kris Kristoffersson, Danny Huston. Längd: 124 minuter.

Att göra politisk satir som fungerar är inta alltid så lätt. Politiken och dess företrädare  förefaller ofta själva ligga väldigt nära satiren. De står för det mesta själva. Det har exempelvis också skrämmande framgått av Mikael Moores filmer som till stora delar består av hopklippt autentiskt  material.

John Sayles är en amerikansk filmskapare som brukar ses som en av de främsta oberoende filmarna i Amerika. Men han arbetar ibland inom den etablerade filmindustrin, inte minst för att få pengar till sina egna projekt. Hans filmer är ofta – och när de är som bäst – komplicerade berättelser med sammanvävda människoöden, där privatliv och yrkesliv går in i varandra, och även historiska skeenden spelar in. Till hans främsta filmer hör Lone star (1996 ) där ett gammalt mord påverkar människor i dagens USA. Passion fish (1992) är en historia om en TV-stjärna som blir förlamad och tvingas återvända till sin hembygd.

Silver City berättar om en politiker som försöker bli vald till guvernör. När han skall göra en reklamfilm för att visa sitt miljöengagemang vid en sjö dyker ett lik upp. Filmen är gjord 2004, före det amerikanska presidentvalet. Sayles blandar den politiska satiren med en deckarhistoria, med inslag tagna från Raymond Chandler. Det krävs inte någon större kännedom om amerikansk politik för att känna igen flera verkliga förebilder till filmens personer. Sayles döljer inte att hans film är ett politiskt inlägg, att han vill påverka. Sayles arbetar med ett filmspråk och en teknik där det som åskådare faktiskt går att se vad som filmas, och han förfaller inte heller till meningslösa klipporgier.

När John Sayles och hans sambo och producent Maggie Renzi besökte Sverige 2004, före det amerikanska presidentvalet, var han pessimist och hon optimist om hur det skulle gå. Vem av dem trodde mest på filmen, och dess förmåga att påverka?

HE

 

© Uppsala Filmstudio