Svenska bilder

Regi: Tage Danielsson.
Manus: Tage Danielsson, Hans Alfredson.
Foto: Martin Bodin.
Musik: Bengt-Arne Wallin.
Scenografi: P A Lundgren.
Tecknare: Per Åhlin.
Produktion: Lars Owe Carlberg, Svensk Filmindustri, Sverige 1963–64.
I rollerna: Monica Zetterlund (Mejram), Birgitta Andersson (Cikoria), Hans Alfredson (Timjan), Lars Ekborg (Björkman), Georg Rydeberg (J P Hansson), Siv Ericks (fröken Larsson), Lissi Ahlandh (Salvia), Sif Ruud (fröken Fridlund), Ernst Hugo Järegård (Karlman), Gösta Ekman (Bengtsson), Mille Schmidt (butiksdetektiven), Margit Andelius (kassörskan), Julie Bernby (fröken Pepping), Stig Johansson (pappa), John Norrman (morfar), Julia Caesar (mormorsmor), Moltas Eriksson (Viktor), Åke Fridell (fabrikör Kronvall), Margareta Krook (fru Kronvall), Beppe Wolgers (herr Basist), Erik Zetterström (herr Trumpet), Monica Nielsen (syster Märta), Artur Rolén (herr Lundberg), Martin Ljung (utkastaren), Tage Danielsson (kusin I), Hans Furuhagen (kusin II), Karl-Uno Sjöblom (taxichauffören) m fl.
Svensk premiär: 7/9 1964, China, Stockholm.
Längd: 106 minuter.

I Filmstudions program för våren 1972 skrev Anders Grönlund:

”Egentligen var Hans Alfredssons och Tage danielssons genombrott en av de mer remarkabla tilldragelserna i svensk kultur i början av sextiotalet. Tillsammans och var för sig satte de snart framgångsrikt sina fötter inom de flesta områden någon svensk humorist kan förväntas uppträda. Med Svenska bilder skedde parets filmdebut, för manuset stod firman AB Svenska Ord. Vid premiären delade Svensk Filmindustri ut små svenska flaggor medan Svea Livgardes musikkår spelade anrika svenska marscher. Evenemanget ägde rum den 7/9 1964 på China. Dagen efter fylldes många tidningsspalter av ganska översvallande kritik.

Vad man minns av filmen efter sju år är att den till skillnad från Svenska Ords senare filmer (utom upptagningen Lådan) var bunden  av revyformen. Den ganska konstiga handlingen går ut på att den arbetslöse men förälskade Hans Alfredsson jagar Monica Zetterlund genom Stockholm, medan hansjälv förföljs av den försmådda Birgitta Andersson. I detta infogas på olika sätt ett antal episoder i vilka en stor del av skådespelarkåren kommer till tals.

Det är alltså intebara uttryckssätten som Svenska Ord har varierat. Innehållet i filmerna förändrades mot en något mer svävane humor. De vilda upptåg och gags som flödade i Svenska bilder förbyttes mot en stillsammare men mer inspirerad ton i Att angöra en brygga. Naturtemat där, och det ibland sagobetonade har i en mer poetisk berättelse återkommit i Äppelkriget. Kanske en liknande utveckling kan spåras i Alfredssons och Danielsssons övriga produktion. Men det som är gemensamt för denna är en satirisk begåvning och en intuitiv känsla för det karaktäristiska och komiska i vardagen. Här kommer också svenskheten och den stora populariteten in. Det behov som Danielsson och Alfredsson träffar är en av de grundläggande mekanismerna i humorn: att se sig själv och sin situation i ett nytt perspektiv. Den är därmed inriktad på individens situation, en vidare analys ryms inte. Filmstudions visning av Svenska bilder får utvisa huruvida kritikens och allmänhetens förtjusning 1964 får förklaras med den i övrigt mörka situationen eller om filmen fortfarande håller måttet.”

Hösten 1984 upprepades testet och nu, hösten 1993 och 29 år efter premiären, är det dags igen för Filmstudion att loda den folksjälens djup, att pejla den humorns flytriktning, att avstämma den satiriska resonansen och fastställa skrattens och fnissens debet och kredit.

   

© Uppsala Filmstudio