Lysande utsikter

Great Expectations
Regi: David Lean.
Manus: David Lean och Ronald Neame efter Charles Dickens roman.
Foto: Guy Green.
Klipp: Jack Harris.
Musik: Walter Goehr.
Ljud: Stanley Lambourne, Desmond Drew.
Scenografi: Wilfrid Shingleton.
Kostym: Sophia Harris, Margaret Furse.
Produktion: Ronald Neame, Cineguild för J Arthur rank Organisation, England 1946.
I rollerna: John Mills (Pip, vuxen), Valerie Hobson (Estella, vuxen), Bernard Miles (Joe Gargary), Francis L Sullivan (Jaggers), Finlay Currie (Marwitch), Martita Hunt (Miss Haversham), Anthony Wager (Pip, barn), Jean Simmons (Estella, barn), Alec Guinness (Herbert Pocket), John Forrest (blek ung gentleman), Ivor Barnard (Wemmick), Freda Jackson (mrs Joe Gargery), Torin Thatcher (Bentley Drummle), Eileen Erskine (Biddy), Hay Petrie (onkel Pumblechock), George hayes (Compeyson), Richard George (sergeanten), Everly Gregg (Sarah Pocket), John Burch (mr Wopsle), O B Clarence (den åldrade föräldern).
Svensk premiär: 18/8 1947, Röda Kvarn, Stockholm.
Längd: 118 minuter.





David Lean är väl idag mest känd för storproduktioner som Bron över floden Kwai (1957) och Lawrence av Arabien (1962), men hans verk omfattar betydligt mer än så. Bland annat gjorde han på 1940-talet ett par filmer efter Dickensromaner av vilka Lysande utsikter är den första. den gjordes strax efter en annan av hans bästa filmer, Kort möte, en stillsam skildring av omöjlig kärlek (visad på Filmstudion i fjol), och kontrasten mellan två filmer kunde knappast vara större. Lysande utsikter är en intrigrik melodram, fylld av skickligt fångade skräckstämningar och med en överdådig och detaljrik scenografi.

Att överföra en myllrande Dickensroman till ett par timmar på film är inte lätt, men Lean har med Lysande utsikter visat att det faktiskt går, och att det till och med går att göra det bra. Särskilt väl har han lyckats i den första biten av filmen, som utspelar sig i Pips barndom. den ruggiga kyrkogården, jakten på straffången och miss Havishams spöklika och mystiska hus ger en stämning som är så förtätad att man nästan kan skära i den med kniv. Dekoren är ett mästerstycke; i synnerhet miss Havishams rum med den förtorkade bröllopsmiddagen är beundransvärt. Den senare delen av filmen är väl inte fullt i klass med början, men det är nog delvis romanens fel. Här finns inte så gott om förrymda straffångar och mystiska damer som i början. Filmens idealiserade slut kan nog också diskuteras. Dickens själv hade ursprungligen tänkt sig ett slut där Pip och Estella efter många år möts som hastigast för att sedan aldrig mer ses. Han ändrade dock detta till en dunkel antydan om en lycklig (?) förening mellan de två.

I Lysande utsikter gjorde för övrigt en av engelsk films största aktörer, Alec Guinness, sin filmdebut i rollen som Pips gode vän Herbert Pocket, och för honom gjorde filmen verkligen skäl för sin titel. Han medverkade sedermera i åtskilliga av Leans filmer: Oliver Twist (1948), där han spelade den ondskefulle Fagin så effektivt att filmen fick dåligt rykte som grovt antisemitiskt, Bron över floden Kwai, Lawrence av Arabien, Doktor Zjivago (1965) och En färd till Indien (1984).

IS

© Uppsala Filmstudio