Ginger & Fred

Ginger & Fred
Regi: Federico Fellini. Produktion: Alberto Grimaldi, PEA/Revcom Films/Les Films. Ariane/FR3/Stella. Films/Anthea/RAI Uno, Italien 1986. Manus: Federico Fellini, Tonino Guerra, Tullio Pinelli. Foto: Tonino Delli Colli, Ennio Guarnieri. Scenografi: Dante Ferretti. Musik: Nicola Piovani. Klipp: Nino Baragli, Ugo De Rossi, Ruggero Mastroianni.
Skådespelare: Giulietta Masina (Amelia Bonetti, “Ginger”), Marcello Mastroianni (Pippo Botticella, Franco Fabrizi (showens värd), Frederick von Ledenburg (amiral), Augusto Poderosi (trans-vestit), Martin Maria Blau (produktionsassistent), Jacques Henri Lartigue (flygande präst), Toto Mignone (Toto), Ezio Marano (intelektuell), Antoine Saint Jean (frånvarande), Frederich von Thun (fånge), Antonio Ivorio (TV-inspektör), Barbara Scoppa, Elisabetta Flumeri (journalister), Ginestra Spinola (spökets moder), Stefani Marini (scripta), Francesco Casale (mafioso).
Längd: 127 min.

Ginger och Fred? Det är inte Fred Astaire och Ginger Rogers men ett italienskt artistpar som under sin storhetstid hade som paradnummer en imitation av paret Astaire/Rogers, vit klänning, hatt och frack inkluderat.

Nu har tiden gått och de artisterna har inte träffats länge. Den moderna underhållningsindustrin har inte haft användning deras speciella talanger många, många Men släpps rätten att sända ut TV-program fri i Italien. Mängder av TV-bolag dyker upp och söker efter billigt programmaterial att fylla sänd-ningstiden med. Gamla taskspelare dammas av och ställs fram i strålkastarljuset, även paret Fred och Ginger.

Detta historien som ger Fellini tillfälle att, samtidigt som han kärleksfullt skildrar de honom kära småartisterna, göra en bitande satir modern television och dess Molochmässiga slukande av människor.

Själv beskriver Federico Fellini televisionens inflytande publiken här:

”Televisionen har skapat den totalt distraherade åskådaren som inte längre kan följa en historia, ens i bekvämligheten en biograf, och som helst skulle se att biljetten åtföljdes av en fjärrkontroll som kunde snabbspola historien eller byta kanal.

Televisionen har tiofaldigat den dagliga, tragiska inflationen av bilden som vi kan iaktta inom reklamen. Lagret av möjliga bilder, som i rätt sammanhang kan väcka känslor, rotas igenom grundligt att bilderna själva förlorar all sin suggestiva kraft att bli blott  ett redskap ett konsumtionsbudskap.”

NB


 

    

  
   

    

© Uppsala Filmstudio