Kaspar Hauser

1828 stod en ung man på ett torg i Nürnberg med ett brev i handen. Han kunde nästan inte tala. Han togs om hand av olika välmenande familjer, han fick lära sig att läsa och skiva. Han kunde berätta att vad han mindes av sitt tidigare liv var att han varit inspärrad i en mörk källare. Han mördades 1833, mördaren förblev okänd. Idag har det skrivits över tusen böcker om honom, över tiotusen artiklar. Det finns ett särskilt arkiv i Ansbach i Tyskland uppbyggt på litteratur om honom. Det har även gjorts flera filmer och TV-serier om honom. Men hans gåta förblir obesvarad. Ingen vet vem han var, eller var han kom ifrån. Eller varför han mördades. Han kallades för Kaspar Hauser.

Om denna tragiska figur har Werner Herzog gjort en av sina mest kända filmer. Det är onekligen ett ämne och en huvudperson som passar in i Herzogs värld. Han har alltid uppehållit sig vid utanförskapet, vid de människor som inte passar in i det etablerade samhället. De drivs ibland av en önskan av att passa in, men samtidigt vet de att de aldrig kommer att göra det. Den svåra, kanske olösliga, konflikten mellan individ och samhälle är ingenting som på något sätt mist sin aktualitet sedan Herzog gjorde sin film 1974.

Till huvudrollen i sin film hittade Herzog den säregna Bruno S, som skulle återkomma i andra Herzogfilmer. Bruno S hade tillbringat över 20 år på olika mentalsjukhus och andra inrättningar. Han placerades där första gången när han var 3 år av sin mor, som han sedan aldrig återsåg. Så även om han i någon mening kunde beskrivas som amatör hade han onekligen unika förutsättningar för att spela Kaspar Hauser. Hans rolltolkning är också något som verkar fungera bortom allt skådespeleri. Han är Kaspar Hauser.

HE 

Visas i samarbete med Goethe-Institutet