Barnen som inte fanns

Den här filmen gick bara i två veckor på bio i Uppsala, trots att den blev utvald till en av årets bästa filmer 2005 av ett flertal svenska tidningar. Anledningen till detta är att det bara finns en visningskopia i Sverige, och filmen måste skickas vidare. Olyckligtvis var det bara ett fåtal Uppsalabor som hann ta sig till biografen och se filmen innan den försvunnit igen och därför vill vi nu ge er en andra chans. För det här är en av 2005 års bästa filmer, om inte den bästa.

Koreeda är en synnerligen intressant regissör, som än så länge bara är i början av sin karriär. Barnen som inte fanns är hans fjärde fiktionsfilm i långfilmsformat. Han har tidigare arbetat som dokumentärfilmare.

Det är inte lätt att hitta en lägenhet för den som är ensamstående med fyra barn. Däremot är det inte lika svårt för den som har bara ett barn, ett barn som dessutom har uppnått en lämplig ålder. Alltså blir det ett måste att osynliggöra de tre yngsta barnen för att få någonstans att bo och för att få stanna kvar i lägenheten. Mammans önskan att själv få stanna kvar med sina osynliga barn visar sig dock vara kortvarig.

Barnen som inte fanns bygger på en sann historia. 1988 hittade Tokyopolisen en syskonskara som övergetts av sin mor. Två av barnen var döda, den ena hade svultit ihjäl och den andra hade dödats av den äldste brodern som sedan gjort sig av med kroppen. Mamman lämnade barnen för att leva i ett nytt förhållande med en man.

Filmen är inte lika hemsk som verkligheten, de värsta delarna ur den sanna historien finns inte med. Den präglas istället av en oerhörd ömhet mellan syskonen, och en ömhet från regissörens sida till en historia som berättas utan att utmåla några bovar. Det känns som att modern fått en alldeles för stort ansvar med sina fyra barn, hon är inte mycket mer än ett stort barn själv, och hon tycks inte förstå konsekvenserna av sina handlingar.

Filmen är stundtals komisk, stundtals tragisk, men aldrig mötas de två. Den är oerhört vacker i både estetik och handling. En film om hur fyra syskon håller fast vid den sista lilla gnistan hopp och aldrig tappar tron på att allting nog kommer att ordna sig till slut, till och med när hoppets låga slocknat helt.

KHÅ