The Fog of War

Om du tycker att sammanställningen av produktionsuppgifter här ovanför ser ovanligt kort ut så beror det på att listan med medverkande består av ett enda namn: Robert McNamara. Det här är helt och hållet hans film, hans berättelse. Som USA:s försvarsminister mellan 1963 och 1968 var han med och fattade en rad historiska beslut, bl.a. rörande Kubakrisen och Vietnamkriget, och vid 85 års ålder får han nu tillfälle att prata till punkt om vad som verkligen skedde i maktens korridorer.

En 100 minuter lång intervju med en avdankad minister må låta torftigt på papperet, men på duken uppnås en förbluffande intensitet. Regissören Errol Morris har filmer som The thin blue line på meritlistan och anses med rätta vara en av vår tids största dokumentärfilmare. Han är måhända inte lika högljudd som t.ex. Michael Moore, men han vet precis vilka redskap han ska använda för att fånga sin publik. Med hjälp av sin så kallade interrotron, en hemmagjord videoanordning som projicerar Morris ansikte framför kameralinsen, kan McNamara ha ögonkontakt med honom och samtidigt stirra rätt in i kameran. Effekten blir att han tycks tala direkt till biopubliken. De laddade intervjuavsnitten kompletteras med ett effektivt användande av arkivmaterial. Gulnade filmklipp och knastriga ljudupptagningar av hemliga överläggningar varvas med närbilder av kartor, diagram och hemliga dokument. Snabba klipp håller dramatiken uppe och över alltsammans svävar Philip Glass ljudmattor som en orolig, gråsvart himmel.

Sedan ska det även tilläggas att herr McNamara faktiskt har en hel del vettigt att säga. Han må ha kallats för ”en byråkratisk skitstövel” när det begav sig men här framstår han som en tämligen klok och klarsynt herre. Av de elva budord som han levererar till sina efterträdare är det flera som Bush & Co borde lyssna på. Förslagsvis kunde de börja med det första budet: ”Känn med din fiende”.

FS