Fahrenheit 9/11

(USA 2004) Regi och manus: Michael Moore. Producent: Jim Czarnecki, Kathleen Glynn, Michael Moore. Foto: Mike Desjarlais. Musik: Jeff Gibbs, Bob Golden. I rollerna: Khalil Bin Laden, Jenna Bush, Neil Cavuto, John Conyers, Byron Dorgan, Al Gore, Thomas Hamill, Abdul Henderson, Lila Lipscomb, Jom McDermott m.fl. Längd: 122 min.

Michael Moore har sagt att det egentligen inte är Bush personligen han är emot utan de som har makten i USA i allmänhet, och oavsett vem eller vilka det är som sitter på de höga posterna så finns det skäl att granska dem i sömmarna. Men i den här filmen känns det faktiskt som att Bush-dynastin inte står särskilt högt i rang hos Moore och att han faktiskt inte bara är ute efter att avslöja politiska blundrar utan även vill förlöjliga den sittande amerikanske presidenten och alla som finns i hans närhet. Därför kan Fahrenheit 9/11 kännas lite överdriven, effektsökeriet tar ibland över och allt som sägs i den här filmen känns inte helt sanningsenligt och delvis är det ren propaganda.

George W. Bush är ett tacksamt offer att driva med, han har under sin tid vid makten hunnit med en hel del dumheter och han verkar inte särskilt klipsk alla gånger. Dessutom har även medlemmar ur hans familj varit inblandade i en hel del fadäser under den tid någon av dem suttit vid makten. I den här filmen har Moore och hans stab grävt fram en hel del inte alltför smickrande fakta om Bushfamiljen, bland annat granskas deras kopplingar och relationer till Saudi Arabien och Bin Ladens familj. Men som filmtiteln låter antyda så handlar filmen också om terroristattackerna i New York den 11 september 2001 och även om det påföljande kriget i Irak.

Michael Moore visar återigen att han är en mästare på att göra humor av allvarliga situationer och han kan få nästan vem som helst att se ut som en idiot om han vill och filmen är proppad med fakta för att belägga regissörens sak.

Även om man tar det som sägs i Fahrenheit 9/11 med en nypa salt så är filmen både intressant och väldigt rolig. Visst tenderar man som svensk att gärna se på Bush och amerikanerna som idioter, och ännu roligare blir det när det är en amerikan som kastar skit i de egna leden. Men samtidigt är det sorgligt, oerhört sorgligt, att världens mäktigaste land styrs av människor som fortfarande tror att världen är deras privata lekplats, där de har rätt att bestämma spelreglerna för alla andra.

KHÅ

 

© Uppsala Filmstudio