[TwentyFourSeven] Storbritannien 1997. Regi: Shane Meadows. Manus: Shane Meadows och Paul Fraser. Foto: Ashley Rowe. Musik: Neill MacColl och Boo Hewerdine. I rollerna: Bob Hoskins (Alan Darcy), Danny Nussbaum (Tim), James Hooton (Knighty), Darren O. Campbell (Daz), Justin Brady (Gadget), Jimmy Hynd (Meggy), Karl Collins (Stuart), Johann Myers (Benny), Anthony Clarke (Youngy), James Corden (Tonka) m.fl. Längd: 97 min.
|
Vart tog idealen vägen? De försvann väl samtidigt med drömmarna, ambitionerna, hoppet, energin och livsviljan. När staden dog och glömdes bort i framstegens och utvecklingens namn blev de fattiga kvar. Bostadsområdena förfaller. Ungdomarna driver omkring och får sina kickar av droger och aggressioner. Gäng står mot gäng. Kort sagt: det är hopplöshet dygnet runt, tjugofyra timmar om dygnet, sju dar i veckan. Eller som Darcy skriver i sin dagbok: ”The guy’s getting shit twentyfourseven.”
Darcy har blivit lite äldre och minns hur han som ung fick stadga i sitt liv genom den boxningsklubb han höll till på. Han har kvar en gnista av sina ideal. Han beslutar sig för att göra något för samhället han bor i och ungdomarna i det. Han startar en egen boxningsklubb där de två rivaliserande gängen ska träna tillsammans.
Men verkligheten är en svår utmanare och den följer inte de sportsliga reglerna.
Bob Hoskins gör i Dygnet runt en av sina bästa roller någonsin, fylld av motstridigheter, intelligens och rå känsla. Det märkliga är att filmen är långfilmsdebuten för regissören Shane Meadows. Med utgångspunkt i vardagsrealismen lägger han på ytterligare lager och ger filmen en gripande, poetisk ton.
”Jag ville filma i svartvitt, men inte för att få den råa dokumentära känslan, utan för att det ger en styrka och klarhet som låter rollprestationerna lysa igenom och tillför filmen en viss tyngd.” [Shane Meadows]
NB
|