Pianot
(The Piano) Australien/Frankrike 1992. Regi & manus: Jane Campion. Producent: Jan Chapman. Foto: Stuart Dryburgh. Musik: Michael Nyman. I rollerna: Holly Hunter (Ada McGrath), Harvey Keitel (Georges Baines), Sam Neill (Stewart), Anna Paquin (Flora McGrath), Kerry Walker (faster Morag), Geneviève Lemon (Nessie), Tungia Baker (Hira), Ian Mune (pastorn), Peter Dennett (förste matrosen), Te Whatanui Skipwith (hövding Nihe), Pete Smith (Hone), Bruce Allpress (den blinde pianostämmaren), Cliff Curtis (Mana), Carla Rupuha (Heni), Mahina Tunui (Mere), Hori Ahipene (Mutu), Gordon Hatfield (Te Kori) m fl. Längd: 121 minuter.
"Jag ville berätta en kärlekshistoria och kombinera den med saker som var viktiga för mig och samtidigt leka med den litterära romantikens genre."
Pianot är en romantisk 1800-talsskildring om kärlek, erotik och svek. En originell historia om en kvinna och hennes piano som är inspirerad av Emily Brontës roman Svindlande höjder.
Skotskan Ada McGrath skickas till Nya Zeeland av fadern för att gifta sig med kolonisatören Alisdair Stewart. Ada är stum och förutom teckenspråk använder hon sig av sitt piano för att uttrycka sina känslor. Med hjälp av den nioåriga dottern Flora som tolk kan hon kommunicera med omvärlden. Den nye maken förstår inte vilken stor roll pianot spelar i Adas liv och han nekar henne att ta med det till det gemensamma hemmet. Grannen George Baines byter till sig pianot av Stewart mot en bit mark. Baines erbjuder sedan Ada att få köpa tillbaka pianot - tangent för tangent - genom att ge honom pianolektioner. Dessa lektioner visar sig innebära mer än att bara öva skalor...
Filmen är fylld av sällsamt vackra bilder från det Nya Zeeländska landskapet. Den mäktiga musiken, som är specialskriven av Michael Nyman, tillåts ibland helt ersätta dialogen. Pianot ledde till att Jane Campion, som första kvinnliga regissör, belönades med Guldpalmen i Cannes 1993. Det är en storslagen film som otvivelaktigt kan räknas till en av de moderna klassikerna.
KHÅ