Don't Look Back/Se dig inte om
(Don't Look Back) USA 1967. Regi: Don Alan Pennebaker. Producent: Albert Grossman och John Court. Foto: Don Alan Pennebaker, Jones Elk och Howard Elk. Ljud: J Robert Van Dyke. Medverkande: Bob Dylan, Joan Baez, Albert Grossman (Dylans manager), Bob Neuwirth (Dylans road manager), Tito Burns (den engelske producenten), Alan Price, Donovan, Deroll Adams, Marianne Faithfull, Allen Ginsburg, Sally Grossman, John Mayall, Don Alan Pennebaker m fl. Längd: 96 minuter.
"Att fotografera musik är som att göra ett solo på ett instrument. Det handlar om att sjunka eller simma med. Om man kan få det att flyta en hel sång, tveka inte".
Don't Look Back är ett dokumentärreportage om Bob Dylans drygt två veckor långa konsertturné med sångerskan Joan Baez i England våren 1965, samma år som Dylans skiva "Bringing It All Back Home" kom ut. Regissören D A Pennebaker är en amerikansk dokumentärfilmare som har gjort flera andra konsertdokument, exempelvis Monterey Pop, Shake och Jimi Plays Monterey. Under 60-talet var Pennebaker en av företrädarna för Direct Camera, en amerikansk motsvarighet till den franska typen av sociologisk dokumentärfilm, cinema verité. Efter Don't Look Back fick Pennebaker David Bowies förtroende att filma turnén med Ziggy Stardust. Han gjorde också en exklusiv film av John Lennons avskedskonsert med Plastic Ono Band i Toronto. Den filmen har dock bara visats en gång för att sen hamna i Pennebakers arkiv. Yoko Ono, som äger copyrighten, har nekat till att visa filmen igen.
Don't Look Back gjordes utan manus, med en tyst överenskommelse mellan Dylan och Pennebaker: Regissören fick inte planera eller stå i vägen för Dylan. Han skulle bara vara där som ett öga. Det förekom inga omtagningar, ordningen i filmen är så gott som kronologisk och ingenting arrangerades eller tillrättalades för filmens syften. Pennebaker har berättat att han då han redigerade materialet, gjorde det med den övertygelsen att varje försök till att förvränga händelser eller yttranden skulle avslöja sig självt. Detta arbetssätt rimmar väl med Pennebakers tanke bakom filmen: "Det är inte min avsikt att prisa, kritisera eller ens förklara Dylan, eller någon av de andra personerna. Det här är bara ett sorts protokoll över vad som hände."
Filmens titel hittas i textraden "She belongs to me, She's got everything she needs, She's an artist, she don't look back" Detta tycks ha undgått den person som satte den svenska titeln.
När filmen släpptes kallade Dylan den för "Pennebaker by Dylan". Han såg den som sin film och det var han som kom med idén till inledningen med de textade korten som han successivt släpper iväg allt eftersom sången spelas. En scen som sedemera blivit en klassiker och parafraserats i ett flertal rockvideor.
"Jag känner mig som en jazzsaxofonist som försöker hitta nya vägar att sprida min musik. Skillnaden är bara att jag ställer min konst till andra artisters förfogande."
KHÅ